50 Shades of Grey

Så. Det gick bara lite på ett år, tills jag läst klart 50 Shades of Grey. Eller en bok överhuvudtaget - för min del har det mest blivit kurslitteratur under förra året, hehe.

Visst vet alla 50 Shades of Grey? Alltså den där "snuskiga" tantporr-boken, som blev otroligt nog en dundersuccé (mest bland tanter (jag räknas inte som en även om jag är 30+!!)) och som ska bli film i närmaste framtiden? Om du inte är medveten om boken - grattis. Du har faktiskt inte missat så mycket.

Bild: Buzzfeed.com

Boken handlar alltså då om Anastasia (srsly - Anastasia...? Vad hände med en lite vanligare namn? Det låter sååå överdrivet "hej-nu-ska-vi-försöka-va-lite-porriga-här"..) som ska snart ta examen från collage och träffar Christian Grey, som hon ska intervjua för skolans tidning. Grey är tydligen sjuuukt rik (jamenvisst), sjuuukt snygg (självklart) och har lite konstiga tendenser i sovrummet (han gillar BDSM - såå konstigt, omg), enligt Anastasia - som självklart är oskyldig och oskuld (otippat - eller hur?) Så de blir på något twisted sätt tillsammans, med kontrakt hit och dit och Ana ska bli hans submissive medan hon försöker få honom att bli perfekta pojkvännen.

Okej.

Jag ville väl mest läsa boken för att - nåja - nyfikenhet kanske. Men blev varnad från flera olika håll, att den är dålig. Och med dålig menades mycket dålig. Dåligt skriven och en dålig, klyshig handling. Men hur kan en bok bli då en sån succé om den är så dålig? När ändå många säger att den är så bra? Klart jag måste ta reda på vad allting handlade om, nyfiken som jag är.

Först och främst.. Jes, boken är faktiskt dålig. Lika dålig som genomsnitts porrfilmen (inte för att jag är en expert inom detta område höhö..) och mest av allt facepalmade jag genom hela boken. Jag läste boken förresten på engelska, och ibland använde författaren så konstiga och "fina" engelska ord, så jag fick slå upp vad de betydde (inte okej förresten.) Jag skulle inte bli förvånad om författaren har själv letat upp krångliga och fina synonymer för vardagliga ord i en ordbok.. såpass konstigt blev det. Och ibland var berättelsen nästan infantil - som ett barn skulle ha skrivit boken. Suck. Här är en mening som också bara orsakade en fniss-attack: "The word is pregnant with an unspoken promise.." Oookej. Ordet är gravid med .. Det hade förmodligen varit smartare att läsa boken översatt till svenska eller finska, antar jag. Kanske.

Boken berättas från Anastasias synvinkel. Och herregud, jag ville verkligen bitchslappa henne, då hon var så överanalyserande gällande Grey. "Gillar han mig? Varför gör han så? Eller så? Varför? Hur? Vad är meningen? Vad är meningen med livet?" Seriöst - just go with the flow girl, ens en gång. Fast det gjorde hon ju. Hennes "inner goddess" (inre gudinna) hejade på henne med pompoms att göra dittan och dattan, medan hennes "subconscious" satt och dömde henne konstant. Seriöst - inre gudinna och undermedvetande? Visst är subconscious det man gör omedvetet? Med andra ord - borde inte bokens hjältinna vara alls medveten om vad hon vill omedvetet? Eller hur? Eller kan jag inte engelska plötsligt?



Och all denna "sexy talk" - när hon håller på med Grey? "Oh, baby. Oh baby." -> Klyshigt! Och sedan"you're mine, mine, mine.." Heela tiden! Ja men vi fattade det redan, hon är din, du är hennes. Sluta upprepa dig åttatusen gånger. Och varför kunde inte författaren skriva dit ens en "Mine own, my preciousssss.. " hade blivit mycket roligare då (nog för att boken var komisk utan det med..) Och bästa är ju "Oh My!" som hon säger konstant. Dock i mitt huvud hörde jag bara George Takei säga Oh My.. hela tiden. Vilket gjorde att jag fnissa till ungefär tusen gånger. Det blev bara så fel, haha. Seriöst, tänk på det.. här läser ni en bok som ska vara sexig - och så hör ni Takei i huvudet konstant. Hoho.Dessutom är jag inte den enda tydligen som kommit på detta - kolla här.

Var den då så shockerande, som folk sagt? Nej. Eller så har jag sett och hört för mycket (inte för att jag fortfarande är någon expert inom området! :D ) Men jag tyckte inte boken var sexig någonstans. Mest bara pinsam. Extremt pinsam.

Jag har andra och tredje boken i triologin (oh ja, there is more) men ärligt talat.. jag vet inte om jag klarar av att läsa igenom de. Så illa var det. Men i alla fall fick jag material för att skriva ett inlägg på bloggen. Haha.

Jag är helt övertygad om att jag själv kunde skriva en mycket bättre och sexigare bok. Hmm. Borde man göra det kanske? Vem vet, jag kunde kanske bli miljonär?

Dock ska det bli intressant hur de tänker göra en film utav boken. Amerikaner som sagt är ju såpass pryda, att speciellt kvinnlig njutning inte är okej att visa på filmduken - medan det är helt okej att visa när man dödar folk. Okej man får ju göra film av sådant  - men får oftast en åldersgräns på 18 år. Medan våldsamma filmer kan få så låga åldersgränser som 12. Makes perfect sense, eller hur? 

På tal om helt annat - eller åldersgränsar, så rekommenderar jag förresten att kolla en dokumentär som heter This Film is Not Yet Rated, som handlar om hur filmer ges åldersgränser i USA och hur absurt det är. Mycket bra!

♥ Marianne

Diablo III (och en triple facepalm.)

Vi tänkte göra denna blogg välstrukturerad och organiserad. Geekredaktionen (åh, vad tufft det låter att säga så) satte sig igår på ett café i stan och planerade och grejade hur länge som helst. Vi tänkte ut vad vi skulle skriva om denna vecka. Vi planerade nämligen att vi skulle gå och kolla in releasen på Diablo och kika lite vad folk tyckte och tänkte. Och göra en riktigt ordentlig reportage av detta. Så vi kom överens över att vi skulle ses halv tolv vid våghustorget.

Hur som helst gick det så, att en av geekarna (pekar på TinA) fick äntligen en lägenhet igår - så hon höll ju på att flytta hela dagen lång, samt städa sin nya lya. Sara satt hemma och pluggade en stund och sedan hjälpte hon till att flytta Tinas grejer. Och jag för den delen satt på jobbet hela kvällen och hade annars också stigit upp jättetidigt för att gå till tortyrkammaren tandläkaren. 

Så när geekredaktionen träffades (av en slump) utanför min lägenhet (TinA förvarade sina saker där) förstod alla att det kommer inte bli någon Diablo III mitt i natten. Utan förmodligen däcka direkt man ser något som liknar en säng, soffa eller madrass, golv, matta (vad man nu väljer att sova på.)

Så där rök den planen, kan man säga!

Men om vi återgår lite till gårdagens (eller nattens) stora händelse då. Diablo III lanserades. Jag personligen har aldrig spelat Diablo (vad jag kommer ihåg alltså - ni kommer fömodligen märka småningom att jag - Marianne - lider av dåligt minne. Vissa kallar det för ålder, jag kallar det för selektivt minne -  vissa saker är helt klart värda att komma ihåg mer än andra. Oftast kommer jag ihåg det som är mest onödigt att komma ihåg. Givetvis.)

Nu till frågan då, hur många av er har väntat på detta spel? Någon som redan spelat Diablo 3, vad tyckte ni om detta? Är Diablo någon man borde testa på? Borde jag skämmas, för jag inte har spelat det? Borde vi skämmas, för att vi failade vår första quest? (Eller egentligen, svara inte på den där sista frågan -  jag tror jag vet svaret.)