Spelning: Kvelertak

Den 25/1 fick jag äntligen använda min julklapp! Jag och min fina Kvelertak-tshirt gled in på Ritz där Kvelertak med förband skulle uppträda. Man måste ju visa vem man är där för, eller hur? Hehe.

Biljetten låg i detta fina brev!

Vi kollade på förbandet Ape, som har en snubbe i ap-mask med tamburin och gjorde mig nervös hela tiden. Han sprang runt på den lilla och, på grund av all utrustning, väldigt trånga scenen, sparkade med sina ben från höger till vänster, välte ner en av micarna och hade en egen mic-stång han flängde runt med. Jag lärde mig ganska snabbt att om jag startar ett band, ska jag inte ha med en sån flängare, haha. Tyvärr gjorde det att detta var nästan det enda jag tänkte på, istället för resten av bandets uppträdande (förlåt Ape, för jag har en nojig och orolig själ). Örebroarna var annars snyggt klädda, finbyxor, väst och skjorta. Sångaren Johan Olowsson hoppade ner till publiken och gjorde några.. konstiga, akrobatiska ting. Jag såg inte riktigt vad han gjorde, men det verkade vara uppskattat i alla fall! Jag tyckte de hade bra låtar, men kanske inte några jag skulle minnas om jag får höra dem på radion.

Här finns en bild på vad han bland annat gjorde på golvet. Skillat!! (Photo by Fureli Media)

Andra förbandet var Spiders! Det var riktig rockstyle över dem, då de hade djurmönstrade kläder, glittertights och typiska 80-talsfrisyrer. De var bättre än jag först trodde, då jag förväntade mig en helt annan typ av musik av någon konstig anledning. Sångerskan Ann-Sofie Hoyles hade en stark röst och var väldigt engagerad där hon stod på scen. På de senare låtarna körde hon även lite med tamburin och maracas. Jag kände att jag kom lätt in i deras rytm. Jag får lyssna lite mer på dem helt enkelt! :)

Jag stod mest på vänster sida inne på Ritz bland de "lugna" personerna, när Kvelertak kom ut på scen. Det var mörkt och sångaren Erland Hjelvik gled in med en ja, hatt i form av en uv med lysande orangea ögon. När han började sjunga (skrika i andras mening) verkade tyvärr mikrofonen ha lagt av, så det blev inte den effekt det var tänkt. Men vad gör det? Det var bara att byta och...

...ganska snabbt efter det, tog han av sig hatten och då blev allt helt fucked-up. Det var en enorm energi och de körde igenom låt efter låt, nästan helt utan avbrott! Svettiga och mysiga var de, men de körde på lika hårt på slutet som i början! Erland slängde sig ut i publiken och blev väl omhändertagen av de som tog emot honom. Det var två personer som tog sig upp på scen och fick hålla om och dansa intill sångaren innan de blev nerkastade av scenpersonalen. En mosh pit skapades, men på långt och tryggt avstånd från mig. Publiken var i extas, Kvelertak var i extas, varmt, svettigt och publiken sjöng med i alla låtar. Själv nynnade jag, men jag var fett imponerad av alla dessa som lärt sig den, i mina öron, svåra norska dialekten, haha.

Jag vill även berätta att det stod ett medelålderspar bredvid mig. Mannen tog kort med sin säkert svindyra kamera medan kvinnan diggade till musiken med sitt hår i en hårklämma. :') Jag undrar om de var där för deras egna skull, eller för någon yngre släktings skull.

Playlist på Spotify

/TinA