Top 5: Skrämma upp dig själv

 

Fem saker att skrämma dig själv med, i riktig TinA style.

5. Gå i spökhus, till exempel spökhotellet Gasten på Liseberg. Man vet att man kommer bli skrämd eftersom det är meningen. Man vet bara inte när eller var... Eller?

4. Kolla på spökserier. Sjuan (kanalen) har Ghost hunters (min favorit), Paranormal State, Hemsökta hus (inte en favorit), Rescue mediums ochochoch... det är dom jag kommer på just nu. Jag som bor i en etta kan vrida tvn åt sänghållet då det sänds nattetid. Ligger under täcket med tefatsstora ögon när jag väl hör ett ljud de har lyckats spela in. Till slut är du så inne i det att du knappt vågar gå till toaletten. Det slutar med att du blundar och känner efter hela vägen fram till lampknappen... och visst kan du känna att nån pillar dig i håret eller andas lätt mot din hals? 

3. Spela skräckspel. F.E.A.R, Amnesia, Slender, Silent hill... Finns ju mängder! Sitt helst med en polare eller två som är lika fega som du är. De får gärna vara som jag, som sitter bredvid min rädda spelande vän, käka popcorn och skratta rått och högljutt åt dennes pulserande rädsla medan hon/han försöker springa genom att misshandla Shift-knappen. Se bara till att det inte är på din dator kompisen spelar på... Det slutar aldrig bra. -.-' Både Sara och Marianne i Geekredaktionen har varit på mitt stackars försvarslösa tangentbord.

2. Kolla på skräckfilmer som har med spöken, andar, poltergeists, orber att göra. Man kommer ju aldrig undan dom då de redan är döda och kan gå genom väggar. Sjukt läskigt och sjukt nervkittlande!

1. Nattpromenad i skogen. Skillnaden mellan att kolla på film och gå en promenad i mörkret är ju att man inte kan pausa om nåt som ger dig kramp om hjärtat dyker fram. Eller varför inte ta och campa? Bo i ett tält ute i ödemarken skulle kunna bli nya Blair Witch Project om man så vill.  Eller så kanske du får bevis på att Slender visst existerar... 


Det var mina tips den här fina lördagen. Har ni något att tillägga? Eller är det nu ni blir aggressiva för att jag förstört er skönhetssömn de närmsta tre nätterna? ;) 

Skräckblandad förtjusning?

Det är allmänt känt att jag, TinA, älskar skräck. Jag kollar på skräckfilmer, jag spelar skräckspel, jag går i spökhus, går genom kyrkogårdar och stirrar in i fönsterrutorna i kyrkan i väntan på att någon ska titta ut mot mig. Trots allt detta, så är jag inte så tuff. Jag blir rädd, jag ÄR rädd. Jag garvar när jag blir rädd. Jag har en sjukt bra inlevelseförmåga på både gott och ont och ger jag det bara lite tid, kan jag överföra mina tankar, känslor och inbillningar till den eller de som är med mig.

Folk frågar mig varje gång det kommer på tal, om det beror på adrenalinkicken. En gång fick jag höra att personen i fråga hellre hoppar bungyjump än kollar på skräckfilm. Det kan jag inte hålla med om för fem öre. En film går ju att pausa, stänga av, ta bort. I bungyjump har du ett opålitligt rep som ska klara din vikt när du slänger dig ner mot en mark med sjutusen olika sorters faror som kan skada eller döda dig. Var har du paus-knappen då någonstans? Va? Va? Va?!

En gång i tiden jobbade jag på vandrarhem som låg i ett före detta mentalsjukhus. Om det hände grejer där? Ajjemän! Ändå är det det bästa stället jag har jobbat på. En natt gick jag in dit med några vänner och gick runt i korridorerna. Vi blev löjligt rädda för ingenting. Efter det tror inte polarna att jag skulle klara av en övernattning på Lisebergs egna spökhotell Gasten. Jag säger såhär: skulle jag få chansen, skulle jag ta den. Om jag kommer pissa på mig och skrika sönder min hals? Ingen tvekan om saken! Jag skulle dock ändå göra det.

Är det någon i cybervärlden som känner igen sig (förutom de andra i geekredaktionen)?


Translation: What makes you feel the adrenaline? For me it is fear, that I get from games, movies and cemeteries.