Veckans film: The Internship

Owen Wilson och Vince Vaughn har svårt att släppa varandra och kör ytterligare en film ihop, The Internship, med ungefär samma resultat som i de flesta filmer: Owen får tjejen han dreglat över i 70 minuter och Vince är den som får alla uppskattade kramar och tummen upp för alla hans visdomar under filmens gång.

Den här gången handlar det om Billy och Nick som tydligen enligt filmvärlden lever i det förgångna för att de säljer armbandsur. De får reda på att företaget de jobbar för ska läggas ner och där står de utan ekonomi och flickvänner som inte har tålamod nog och lämnar hemmet. Efter lite om och men, får de till slut praktikplats på Google!

I den riktiga världen vet vi alla att det förmodligen inte skulle ske, då dessa två lånar lokalbibliotekets dator och trycker ihop sina huvuden framför webcamen (för att de inte tror att båda syns annars) när de blir intervjuade av Google. De lyckas i alla fall norpa åt sig två praktikplatser och hamnar bland 20-åringar som kodar direkt ur huvudet och kan hacka sig in på både det ena och det andra. Handledaren har inte samma inställning som det Google irl vill få en att tro att deras personal har, då han gång på gång slänger en dräpande kommentar och trycker ner dessa "gamlingar".

Jag vill grymt gärna ha en sådaningadäringa cykel!

Filmen var dock stundtals rolig. Vissa scener fick ena ögonbrynet att höjas och ett frågetecken började målas upp inne i huvudet då det inte fanns någon logik med vad det skulle handla om. Mellan strippklubbar och ensidig slagsmål begått av en man i rullstol, kom i alla fall Billys och Nicks perspektiv om livet (och filmens mening antar jag) fram för dessa ytliga ungdomar som bara haft näsan i mobiltelefoner och datorer och allt slutar bra och heja Google och party-party.

/TinA


In english:
Once again Owen Wilson and Vince Vaughn has made a movie together. This time is about how Billy and Nick - two unemployed men who know nothing about Internet, computers (or fun at all) - get an internship at Google. 20 years old hackers can do everything that Google is looking for, but apparently that's not good enough without the wisdom of Billy and Nick. Between strip clubs and a man in a wheelchair who knocks down Billy, you can tell that they truly know what life's about. It's not about the Internet. Welcome to the 21st century, yeah. 



(Bilder från IMDb) 

Veckans film: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

En svensk film får nu ta plats här på Geeky. Det händer ju inte alltför ofta. ;)

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, är från början en bok skriven av Jonas Jonasson. Det blev en mycket populär bok, så det var kanske väntat att det skulle bli en film till slut!

Allan Karlsson (spelad av Robert Gustafsson) är en man som fyller 100 år. Han hamnade på ett ålderdomshem efter att ha bränt av ett par dynamiter på sin gård. Allan är fortfarande pigg i både kropp och knopp och är inte det minsta intresserad av att blåsa ut 100 tårtljus och fira sin dag med varken grannarna eller kommunalrådet, som kommer på besök. Nä, han kliver ut genom sitt fönster och börjar gå mot busstationen och ber om första bästa biljett han har råd med. Vart han ska, det vet han inte, men han bryr sig inte heller.

Filmen börjar rätt så brutalt, skulle min djurvänliga själ säga och tyvärr fortsätter det lite så (alltså för djurens del). Medan Allan Karlsson hamnar mitt i ingenstans hos en främling, med någon annans mycket värdefulla resväska, berättar han lite för oss om vad han har varit med om i sitt liv. Det slår mig att det här lätt kan jämföras med klassikern Forrest Gump. Nu råkar Allan vara lite mer klar i huvudet, men när han träffar Harry S. Truman och Josef Stalin behandlar han dem som vanliga människor och inser nog inte riktigt vilken makt de sitter på. Allan kan komma med kommentarer som skulle liknas som förolämpningar, men inte ens det får honom stanna upp, utan han går vidare med det han kan och har efter vissa konsekvenser...

Jag tyckte filmen var underhållande, på ett udda sätt. Det är inte så att de bränner av skämt efter skämt, men det är förmodligen situationerna de hamnar i som gör det roligt (och otroligt). Jag hade inte läst några recensioner om varken bok eller film innan jag kollade, då jag inte vill bli "spoilad" för. Nu läste jag på lite om vad andra ansåg om "Hundraåringen..." och insåg att det är fler som skulle säga att detta är Sveriges svar på Forrest Gump. Jag rekommenderar filmen, helt klart!

/TinA


In English
The 100-year-old man who climbed out the window and disappeared is a swedish movie. Allan Karlsson (Robert Gustafsson, a famous stand-up) is a man who doesn't want to celebrate his birthday at the retirement home. So what is he gonna do? He open his window in his room - and climb out. While Allan is on adventure with strangers and a big suitcase that doesn't belongs to him, he tell us his story of his life. You can actually compare this movie to Forrest Gump, because Allan has met people as Harry S. Truman and Josef Stalin, but he doesn't understand (or don't care) who they really are. 
This movie was entertaining, though a little odd. It's not like they tell jokes all the time á la sitcoms, but all the situations make it funny and incredible. I really liked this one!

Veckans film: Delivery Man

Vince Vaughn, han som nästan jämt spelar de långe och smått korkade, klumpige och otursföljde karaktärerna, gör det igen.

Delivery Man handlar det om David Wozniak som jobbar med att köra ut och in kött till sin familjs slakteri. Han har ont om pengar, är lite av det svarta fåret och är väldigt opålitlig, både som bror, son, arbetskamrat och pojkvän.

En dag får han reda på att han är far till väldigt många barn. Vi snackar inte om fyra, fem eller tolv barn, utan om 533 barn! För 20 år sedan hade David "levt" på att göra lite intimt kroppsarbete på en fertilitetsklinik och ägarna hade av någon anledning överanvänt just hans små undersåtar till lite väl många desperata par. Nu vill 142 av dessa barnen få reda på vem deras biologiska far är och har gått till domstol. Davids vän som är en advokat och fyrabarnspappa försöker styrka i rätten att David faktiskt skrivit på 533 sekretesspapper om att alltid vara anonym, samtidigt som han försöker få David att hålla sig långt borta från allt som har med barn att göra. Det blir dock lite svårt för David, när han dag för dag tar reda på vilka som är hans och vill hjälpa dem med allt som står i hans makt...

Filmen var överraskande bra. Det var väldigt mycket på gränsen där att det faktiskt KAN hända i verkligheten, hur otroligt det än låter. Vissa saker var lite så där "hur visste han det?", "hur tänkte ungarna där?" och så vidare, men man har väl alltid det i bakhuvudet att det är film och därför låter man dessa 'vissa saker' släppas och man går vidare med sitt liv. Som sagt, överraskande bra så jag rekommenderar den en slapparkväll med popcorn och filt!

/Tina

Veckans film: This is the end

Har du sett The cabin in the woods? Ja? Då tyckte du ungefär som jag, att det var en av de knasigaste filmer du har sett? Mm. Kolla på den här, så tror jag att du - liksom jag - låter This is the end hamna på förstaplats!

Det handlar om Seth Rogen som spelar sig själv, så gör även flera andra som Michael Cera och James Franco. Den sistnämnda ska ha fest och massa kändisar är där (bl.a Rihanna, Jonah Hill, Channing Tatum, Emma Watson) när undergången närmar sig..!

Den här filmen är en av de mest påhittade filmer jag någonsin har sett; för här händer verkligen ALLT som man MINST anar. Det går inte att förutspå (snabbt uträknat) 80% av filmen, inte ens slutet kommer du kunna gissa rätt på!

/TinA

Veckans film: Identity Thief

Jag har sett en komedifilm som inte fått så mycket reklam för sig (eller så har jag helt enkelt levt under en sten), med tanke på vilka skådespelare som är med i den. 

Jason Bateman (Arrested Development, Horrible bosses) och Melissa McCarthy (Mike&Molly, Bridemaids) spelar mot varandra med samma namn. Problemet är att Jason faktiskt heter Sandy Patterson, till skillnad från Melissa, som har stulit hans namn och använt det i pengasyfte. 

Sandy är på väg att förlora allt, då han jobbar med andras pengar och man har utfärdat en arresteringsorder på Sandy Patterson. Ingen skulle ju lita på någon med bedrägerier i sitt förflutna, eller hur? Nä, så känner även hans chef. Han får dock rätt hos Denver-polisen, som har bett om en bild på den Sandy som Florida vill plocka in - en kvinna. Han får gå fri, men om han vill påskynda processen lite och bli rentvådd så får han hämta henne själv och ge till polisen. Det är ju liiiite lättare sagt än gjort. 

Här ser man skillnaden i filmfärgen på hur han lever ett typiskt grå "svensson"-liv, 

medan hon har ett glatt och härligt.

Falska Sandy, som varit smart nog att välja en person med unisex-namn glider runt i Florida och frossar i onödiga prylar, frisyrer och säljer fejk-ID till andra. Bara på första mötet med äkta Sandy, försöker hon snuva honom på pengar... 

Jag tyckte filmen kändes smått lång, men jag skrattade en hel del. Det var ett par karaktärer dock som jag inte fattade vilka de var. Hängde nog inte med så bra i början (lite trött...). Den förtjänar nog lite högre poäng än den har fått hittills på iMDB.

Veckans film: The Lone Ranger

The Lone Ranger, en film de flesta vänta på, framförallt på grund av att Johnny Depp är med i den. 

Depp spelar en indian som har en död kråka på som huvudbonad. Han är i början av filmen rätt fåordig av sig, men jag märkte nog minsann att han talade hela meningar sedan. De har även lekt lite med hans näsa: det är inte hans vanliga i alla fall! 

Nu kan man ju tro att det är Depp som är "the lone ranger" - men där har ni fel! Det är Armie Hammer, den 27-åriga skådespelaren spelar från första början en jurist, men som får tuffa till sig och smutsa ner fina kavajen för att kunna överleva den hårda vilda västern. 

Helen Bonham-Carter var "självklart" också med. Hon syns inte så mycket, men den lilla stunden man har ägnat åt hennes roll är tillräckligt för att man ska minnas varför man gillar henne så mycket. 

En av de bad guys är ingen mindre än William Fichtner, som har varit med i Prison Break. Han är inte sig lik för fem öre, men förmodligen så han hade sett ut om han levde på 1800-talet. 

Vi har nog för höga förväntningar på Johnny Depp, att han ska välja de filmer som är superduperroliga i två timmar var för sig. Jag tyckte filmen var rolig och det kändes inte som att det hade gått två timmar när jag väl försökte kika på armbandsuret i mörkret. Då hade jag ändå suttit där och frusit under en fleecefilt och behövt gå på toa i x antal minuter, så det är ju bra! 

Jag gillar filmer som är långa, men som inte känns som det. Lite mer valuta för stålarna, ni vet. Dock var det ju inte liiiika kul som Pirates of the Caribbean - The curse of The black Pearl eller Dark shadows (jag verkar dock tillhöra en av de få som tycker att den sistnämna var det minsta rolig). Men som sagt: väl värt pengarna! :)

Veckans film: This is 40

Visst har de flesta utav er sett filmen Knocked up (På smällen) med Katherine Heigl och Seth Rogen? Då minns ni säkert att Katherine, eller Alison som karaktären heter, hade en syster med barn och man? Ja, de har nu fått en egen film!

This is 40 är en komedi där man precis som i Knocked up, möter vardagliga problem och annat man kan känna igen sig i. I den här filmen handlar det alltså om att systern, Debbie (Leslie Mann), och hennes man Pete (Paul Rudd) ska fylla 40 år. Borde de då inte leva ett mer hälsosammare liv? Tänka mer på sin ekonomi? Sätta hårdare regler vad gäller deras barn och alla apple-produkter de har hemma? Hm, jo kanske.  

Jag tyckte filmen kändes lång (över två timmar ändå), men den var rolig ett flertal gånger. Man kände igen många av karaktärerna från "första" filmen, vilket gjorde det mer verkligare på något sätt. Av någon anledning var inte Alison och Ben med, men det var samma tjejer som spelade döttrarna så det var lite kul. :)

Veckans film: Hotel Transylvania

I have a dream: a hotel with monsters and vampires and werewolves as visitors in a wood far, far away from humans. 

Jag kollade på filmen Hotel Transylvania med min vapendragare. Det första han sa var att jag kommer säkert gilla filmen. I did. 

Det är en animerad film om Dracula som tar hand om sin vampyrdotter. Han bygger ett hotell där alla monster är välkomna med löftet om att ingen människa kommer någonsin få sätta sin fot där. Låter inte det som en dröm? 

Det som var överraskande för mig var att Adam Sandler var med (yeah, jag tillhör en av de få som inte tar reda på all fakta om en film innan jag ser den). Han är väl den som på senaste tiden gjort flest töntigaste filmerna, så jag var fett förvånad när jag såg hans namn på eftertexterna. Selena Gomez, Andy Samberg (Lonely Island), Kevin James, Fran Drescher och Steven Buscemi är några andra som talar rösterna i denna fantastiska filmen. 

Veckans film: Cockpit

Nu äntligen har jag tagit mig i kragen och kollat på denna svenska(!) film med ett av de värsta (bästa?) orden: Cockpit. 

Det handlar alltså om en snubbe som blir av med sitt jobb som pilot. Många utav oss har nog varit i samma situation, men förmodligen inte gått lika långt som han gjorde. Vissa är ju faktiskt desperata... Den här killen, Valle Andersson, får höra om ett ledigt pilotjobb, MEN - de anställer helst en kvinna i så fall. Valle, en nyskild far med en blind son, tänker minsann ha det där jobbet i alla fall. Han lyckas. 

Jag tyckte att filmen var mer än okej, men inte superduperrolig. Man orkade i alla fall kolla klart. Det bästa är den sista scenen man får se med Björn Gustafsson. Kollar ni filmen, kommer ni förstå vad jag menar. Det var något jag kunde sitta och fnissa åt i ett par dagar efteråt, hur hemsk och bisarr scenen än är. :') 

Veckans film: The Dictator

Jag älskar Sacha Baron Cohen. Alltså absolut älskar honom. Ali G är en av mina absoluta favoriter, likasom Bruno (även om jag inte sett filmen) och Borat fungerar väl också så där ungefär. Så ja, vi kan väl säga att jag hade höga förväntningar på hans nya film The Dictator.


The Dictator handlar alltså om en diktator som försöker på alla möjliga sätt hindra demokrati att komma till hans land. Mer än så kan man väl inte säga om filmens handling. Inte så att det finns någon risk att spoila filmen, utan för det - nå inte händer så mycket mer. 

Då jag normalt gillat Sacha Baron Cohens humor, fattade jag det inte alls i denna film. Jag är osäker över det vem han gör narr över. Är det amerikaner igen? Eller någon annan? Dessutom är det ganska tråkigt med dessa oändliga skämt om kvinnor och kiss och bajs. Liksom snark. Jag skrattade fyra gånger under filmen (ja, jag räknade) - en gång rejält och tre gånger så där lite nervöst. 

Så vad kan man säga om filmen egentligen? Nja, inte så mycket. Denna var definitivt en av hans sämre filmer tyvärr, och jag nästan önskar att jag fick tillbaka de timmarna jag la ner på att se filmen. Men helt bottennapp är det ändå inte, för det finns, som vanligt en gnutta samhällskritik i hans filmer, och sådant är alltid välkommet. 

♥ Marianne

Translation: The Dictator - it's like same shit different name. When comparing to Sacha Baron Cohens other movies. 

Random: Superheroes goes old

Donald Soffritti har gjort teckningar på hur superhjältar kommer att se ut när de blir äldre.

Catwoman, växer ur sina kläder och börjar jaga möss ofc. Notera att hon hennes tuttar fortfarande hålls upp av kläderna, yey det finns hopp.

Batman har som tur är sin Robin, förmodlingen springer de runt på randoms nöjesparker och räddar tanter från ficktjuvar.

Spiderman får en blöja, men hey vore det inte lite bättre med blöja inuti dräkten? Just saying.

Superman får en hederlig ölmage och glasögon. Stressen har gjort att han börjar röka. Regnar det hos dig med? Varsågod och googla på Donald Soffritti och njut.

♥ Sara

Veckans filmtips: Project X

Visst har ni alla drömt om att få hålla i värsta festen? Att folk ska prata om dig dagen efter, om vilken storslagen kung du är? Det gjorde Thomas Kub också - innan han insåg vem som egentligen är hans polare och vad denne är kapabel till.

Ser du den här killen, gå åt andra hållet. Pratar han med dig, spela döv. Vinkar han framför ditt ansikte, slå ner honom. Okej, kanske inte det sistnämnda, men vill du inte ha seriösa problem som det här: 

... så gör du som jag säger! Till vänster om bilden ser du en massa människor, till höger en massa människor. I mitten står Thomas Kub på sitt hustak och blir filmad av nyheterna. 

Jag såg filmen häromkvällen och tyckte ... att den var skitkul! Jag skrattade en hel del under filmens gång. Typiskt High-school-film kanske, där en typisk nördig kille har typiska drömmar om att få den typiska populäraste tjejen, bli ihågkommen som någon typisk cool person i skolan och så slutar det lyckligt som det alltid gör. Se den gärna, för det är helt sjukt. Och kan bli din verklighet!

Smell u l8! /TinA