Veckans film: Delivery Man

Vince Vaughn, han som nästan jämt spelar de långe och smått korkade, klumpige och otursföljde karaktärerna, gör det igen.

Delivery Man handlar det om David Wozniak som jobbar med att köra ut och in kött till sin familjs slakteri. Han har ont om pengar, är lite av det svarta fåret och är väldigt opålitlig, både som bror, son, arbetskamrat och pojkvän.

En dag får han reda på att han är far till väldigt många barn. Vi snackar inte om fyra, fem eller tolv barn, utan om 533 barn! För 20 år sedan hade David "levt" på att göra lite intimt kroppsarbete på en fertilitetsklinik och ägarna hade av någon anledning överanvänt just hans små undersåtar till lite väl många desperata par. Nu vill 142 av dessa barnen få reda på vem deras biologiska far är och har gått till domstol. Davids vän som är en advokat och fyrabarnspappa försöker styrka i rätten att David faktiskt skrivit på 533 sekretesspapper om att alltid vara anonym, samtidigt som han försöker få David att hålla sig långt borta från allt som har med barn att göra. Det blir dock lite svårt för David, när han dag för dag tar reda på vilka som är hans och vill hjälpa dem med allt som står i hans makt...

Filmen var överraskande bra. Det var väldigt mycket på gränsen där att det faktiskt KAN hända i verkligheten, hur otroligt det än låter. Vissa saker var lite så där "hur visste han det?", "hur tänkte ungarna där?" och så vidare, men man har väl alltid det i bakhuvudet att det är film och därför låter man dessa 'vissa saker' släppas och man går vidare med sitt liv. Som sagt, överraskande bra så jag rekommenderar den en slapparkväll med popcorn och filt!

/Tina

Veckans film: Prisoners

Jag är ett stort fan av skräckfilmer. Det är nog bägge av oss här på Geeky. För mig handlar skräck mest om ett livligt fantantasi och specialeffekter som skrämmer och man får en liten adrenalinkick. Men utöver det blir jag inte så värst rädd när det gäller övernaturliga saker, då jag anser mig själv vara en rationell människa och tror inte på spöken och demoner eller sådant.

Något som däremot verkligen skrämmer mig är hemska saker som människan är kapabel av. Hur vissa människor kan vara så.. ruttna och sakna moral, samt vett och etikett. Och saker som händer på grund av människans elakhet som kan få den snällaste av människorna att göra förfärliga saker, för att skydda dem de älskar. Det är sådana filmer som orsakar de värsta mardrömmarna för mig. Förfärliga saker, som kan och händer på riktigt. Överallt på jorden.

Prisoners är en sådan film, som fick (får) mig att bli mörkrädd. En sån (ursäkta mitt ordval) jävla ångestfilm så det finns inte.



Prisoners handlar om två familjer, vars små döttrar kidnappade från deras gård när de är ute och leker. Medan polisen försöker leta på den skyldige, försöker också pappan i den andra filmen, krossad av sorg, hitta sin dotter - med vilket pris som helst.

Jag tänker inte berätta mer än så, då jag inte vill spoila mer vad filmen går ut på. Men är du sugen på en riktig misärfilm, kan jag verkligen rekommendera Prisoners. Hugh Jackman spelar sjukt bra pappan som vill ha tillbaka sin dotter, samt är andra kända skådisar med, som bland annat Jake Gyllenhaal (som polisen som utreder flickornas försvinnande), Maria Bello som Jackmans hustru osv osv.

Mycket, mycket sevärd! Men varnar ändå för känsliga personer, hehe. Önskar någon hade varnat mig med...

♥ Marianne

Veckans film: 12 years a slave

Jag har sett det film som detta år lär uppröra mig mest. Samma sak hände när jag såg bland andra Shindler's list, Django och serien Band of brothers.

12 years a slave. En svart fri man som har familj, är välutbildad och kan det här med att spela fiol. Han blir sedan fett grundlurad år 1841 och för att inte spoila alldeles för mycket, så är det dåliga slavförhållanden, plocka bomull, och att bli lurad ett flertal gånger en vardag för Solomon Northup (spelad av Chiwetel Ejiofor) under tolv års tid.

12 years a slave är baserad på en verklig händelse och den riktige Solomon Northup skrev en bok om sin tid som en felaktig "dömd slav" (nu var ju ingen värd det, om ni frågar mig..). Han mötte en kanadensare, Samuel Bass, och berättade sin historia. Det är dels tack vare Bass som boken ens kunde bli skriven, skulle jag vilja påstå...

Solomon Northup var den där killen som vågade säga ifrån, stod emot och tog konsekvenserna och samtidigt försökte övertyga sina olika masters att det var de som i grund och botten hade fel. Under tiden som han var där blev han kallad för Platt i flera år efter att ha ersatt en död mans plats, men när det kom en vit man som frågade om han egentligen var någon annan, fick han äntligen bli sig själv igen. 

Lupita Nyong'o spelar en otroligt bra roll som slaven Patsey och vann även en Oscar för bästa kvinnliga biroll tack vare denna filmen. Hon kunde ge sin karaktär den där blicken som gjorde att man fattade precis vad det var hon tänkte och kände för stunden. Hon var den där slaven som man kunde tro hade flest fördelar då hon var omtyckt av "master", men egentligen var Patsey den som gav och gjorde mest, under ett otroligt utnyttjande.

Filmen verkar köra lite på den där banan med att ha flera scener där det är helt tyst och stilla, ingen rör sig eller säger något. Det känns som att det är meningen att man själv ska känna in stämningen på hur förjävligt det var. Det enda årtalet, som jag minns i alla fall, är början då det är 1841 och sedan flyter allting ihop som att det händer inom två veckor, men man inser ändå någonstans att det bör ha gått x antal år mellan vissa händelser. Om man nu inte är så skillad att man påminner sig själv om det mitt under alla piskanden och slagen.
Jag tyckte att 12 years a slave var otroligt bra ändå. Många kända skådisar var med och flera gånger tänkte jag faktiskt på just Django och nu vill jag se om den.
Dessutom har USA bestämt att filmen 12 years a slave ska bli obligatoriskt material till de statliga skolornas undervisningar. Precis som världskrigen så ska det inte glömmas, även att det inte finns så många efterlevande motståndare kvar.


Se'ren! /Tina

Veckans Film: Gravity

Jag hade hört mycket gott om Gravity innan jag såg den, var och annan blogg har rekommenderat filmen med Sandra Bullock i huvudroll. Och när Gravity dessutom kapade hem hela 10 st nomineringar inför Oscargalan, bland annat bästa film, så kändes det som om jag måste ta mig en titt på vad alla pratar om.


Filmen går ut på alltså att Bullock, som spelar en uppenbarligen smart ingengör (har aldrig hört om dumma människor som får åka till rymden - mao där sket mina planer om att bli astronaut...) som ska ut i rymden för att pilla på ett rymdfarkost tillsammans med en erfaren astronaut (George Clooney.) Det skulle handla om en rutincheck, men under en spacewalk går allt - otippat - åt helvete, och Bullock flyger ut i rymden för sig själv. Och filmen handlar mer eller mindre om hennes överlevnad och försök att komma tillbaka till jorden. Vilket inte är så där jättelätt om man svävar omkring i rymden för sig själv och med begränsat syre och utan någon form av rymdskepp för att ta sig tillbaka med.

Man kan väl säga att filmen hade alla möjligheter för att vara riktigt bra, spännande och orsaka en eller annan ångestattack. Men jag däremot tyckte filmen var.. tråkig. SPOILERALERT. En eller två st aliens hade enligt mig gjort filmen mycket mer intressant. Haha. Men den gick iaf att kolla på.. under en riktigt tråkig söndag då man inte har något annat bättre för sig. Det kan också vara så, att jag är helt ensam om denna åsikt, alltså filmen var tråkig.

Har du sett Gravity? Vad tyckte du i så fall?

♥ Marianne

Veckans film: Cloud Atlas

Jag skulle kunna säga att jag är en person som har koll på filmer, speciellt på vad som är på kommande. Men av någon anledning hade jag missat Cloud Atlas helt och hållet. Även om den innehåller skådisar som Tom Hanks, Halle Berry och Hugo Weaving och den är regisserad och skriven av skaparna av The Matrix (en av mina favoritfilmer.)




Vad handlar filmen om då? Du, jag har faktiskt ingen aning. Jo, att allting som har hänt, som händer och kommer att hända hör ihop. Whaat? Den var så jävla flummig med sina olika berättelser i olika tider och jag fatta inte alls hur de hängde ihop. Okej kanske lite. Men flummigt, det var det nog. Roligt dock att det är samma skådisar som spelar alla historier och det var lite småkul att försöka lista ut vem det är som spelar vilken karaktär.

Annars är filmen sjukt vacker visuellt. Men den var både lång (nästan 3 h!!) och .. ja, flummig var dagens ord. Om jag hade koncentrerat mig lite mer, hade jag kanske fattat poängen. Nu missade jag den nog där någonstans under andra timmen.

♥ Marianne

Veckans filmtips: The Life of Pi

En kompis till mig föreslog att vi skulle gå se på The Life of Pi förra veckan. Alltså jag brukar ha koll på filmer som kommer ut, men denna hade jag aldrig hört om - absolut inget. Förutom kanske att typ 90% av alla mina kompisar på Facebook har sett den.


Filmen handlar alltså om Pi, en indisk man, som berättar sin livshistoria till en författare som vill höra "en jävligt bra historia." Pi skulle nämligen flytta med sin familj från Indien till Canada eller var det USA för att få ett bättre liv. De åker med en japansk fraktbåt som sjunker någonstans på Stilla Havet och Pi överlever katastrofen och seglar (flyter) runt på Stilla Havet - med en tiger som sällskap.

Life of Pi i sig var en väldigt vacker historia, sjukt fint filmat (alltså verkligen underbart snyggt filmat - men det kan man nästan förvänta sig av regissören Ang Lee.) Jag absolut älskade tigern Richard Parker (vill också ha en tiger som heter Richard Parker!), dessutom var tigern datoranimerad och sjukt snyggt gjort. Men ändå känns det som något saknades i filmen, den var inte något mästerverk, fast jag förstår att säkert flera människor tycker det. Personligen tycker jag det var kanske lite för mycket snack om Gud och allt det där med meningen i livet.

Men värt att se, definitivt! En hyfsat bra äventyrsdrama, med en hel del fantasi. Så länge man inte går och kollar på den på Filmstaden i Örebro i 3D - för den sög så jävla hårt att jag inte finner ord. Men det är en annan historia, som vi kan ta en annan gång.

♥ Marianne.

Translation: Life of Pi - a beautifully made movie, but something was missing. Dunno what. But that tiger. Damn it Richard Parker stole my heart. I also want a tiger called Richard Parker.