Visar inlägg med etikett historia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett historia. Visa alla inlägg

13 mars 2014

Veckans film: 12 years a slave

Jag har sett det film som detta år lär uppröra mig mest. Samma sak hände när jag såg bland andra Shindler's list, Django och serien Band of brothers.

12 years a slave. En svart fri man som har familj, är välutbildad och kan det här med att spela fiol. Han blir sedan fett grundlurad år 1841 och för att inte spoila alldeles för mycket, så är det dåliga slavförhållanden, plocka bomull, och att bli lurad ett flertal gånger en vardag för Solomon Northup (spelad av Chiwetel Ejiofor) under tolv års tid.

12 years a slave är baserad på en verklig händelse och den riktige Solomon Northup skrev en bok om sin tid som en felaktig "dömd slav" (nu var ju ingen värd det, om ni frågar mig..). Han mötte en kanadensare, Samuel Bass, och berättade sin historia. Det är dels tack vare Bass som boken ens kunde bli skriven, skulle jag vilja påstå...
Solomon Northup var den där killen som vågade säga ifrån, stod emot och tog konsekvenserna och samtidigt försökte övertyga sina olika masters att det var de som i grund och botten hade fel. Under tiden som han var där blev han kallad för Platt i flera år efter att ha ersatt en död mans plats, men när det kom en vit man som frågade om han egentligen var någon annan, fick han äntligen bli sig själv igen. 

Lupita Nyong'o spelar en otroligt bra roll som slaven Patsey och vann även en Oscar för bästa kvinnliga biroll tack vare denna filmen. Hon kunde ge sin karaktär den där blicken som gjorde att man fattade precis vad det var hon tänkte och kände för stunden. Hon var den där slaven som man kunde tro hade flest fördelar då hon var omtyckt av "master", men egentligen var Patsey den som gav och gjorde mest, under ett otroligt utnyttjande.

Filmen verkar köra lite på den där banan med att ha flera scener där det är helt tyst och stilla, ingen rör sig eller säger något. Det känns som att det är meningen att man själv ska känna in stämningen på hur förjävligt det var. Det enda årtalet, som jag minns i alla fall, är början då det är 1841 och sedan flyter allting ihop som att det händer inom två veckor, men man inser ändå någonstans att det bör ha gått x antal år mellan vissa händelser. Om man nu inte är så skillad att man påminner sig själv om det mitt under alla piskanden och slagen.
Jag tyckte att 12 years a slave var otroligt bra ändå. Många kända skådisar var med och flera gånger tänkte jag faktiskt på just Django och nu vill jag se om den.
Dessutom har USA bestämt att filmen 12 years a slave ska bli obligatoriskt material till de statliga skolornas undervisningar. Precis som världskrigen så ska det inte glömmas, även att det inte finns så många efterlevande motståndare kvar.


Se'ren! /Tina

20 juli 2012

Geekredaktionen reser: Tortyrmuseum i Tallinn

Hejsan mina fellow geeks. Och hälsningar från östra sidan av pölen, närmare sagt Helsingfors. Ni fick ju veta förra helgen att det kommer bli lite undantagsinlägg här pga min semester. Nåja, här har vi ett undantag då - ett litet reportage från Tallinn.


Först och främst, från en geek-view, så är staden otroligt ogeekig. Jag hittade absolut egentligen inget awesome att berätta om till er, om man tänker så här på affärer. Allting är bara kläder och souvenirer och pennor, som koster 690€ (tänk på det ni!) och allting är sjukt dyrt.


Fast Tallinn är ju ändå en vacker stad - och en Hansastad. Så det är mycket roligare att vandra omkring i Gamla Stan och kolla på vackra byggnader och kyrkor (och fulla finnar.) Medan vi gick där omkring på gatorna märkte jag en skylt som väckte mitt intresse.


Nämligen en skylt om ett tortyrmuseum. Jag fick övertala min mamma väldigt länge tills jag fick henne och hänga med på museumet. Eller museum och museum - kankse närmare en utställning. En utställning med olika tortyrredskap från 15-1700 talets Europa.



Om du är lättskrämd och äcklad av äckliga saker - sluta läsa nu. Ni andra sickos - varsogoda, här får ni ett litet smakprov av vad som fanns på museumet.




Här har vi kanske världens mysigaste stol - The Chair of Torture. Dock orsakade tydligen minsta lilla rörelsen det, ett spikarna i stolen gick in djupare i offrets hud. Mm m mysigt.



Alla vet väl denna tortyrredskap? The Virgin of Nuremberg kallas den, och offret lades in i den där lilla "järnkammaren" som var full med spikar och så stängdes kammeren och spikarna gick in i offret. Dock inte i de viktiga organen, så offret kunde stå där i upp till 3 dagar tills han/hon dog.



Och detta är - well ni ser på bilden vad detta redskap var menat på. Fii faan.




Ett kyskhetsbälte - eller en kopia på ett.


All in all, utställningen var ganska dyr - €6 och €5 för studenter - med tanke på sin storlek (två rum.) Men jag skulle ändå säga, att det var mycket intressant (och aningen äckligt att kolla på dessa tortyrredskap...) Jag tror att det var en helt okej sak, att utställningen hölls i ett hus, uppe på andra-tredje våningen, istället för en kall och dyster fängelsehåla i ett gammalt slott med ljudeffekter - då hade jag förmodligen inte gått in och kolla på utställningen (eller jo det hade jag nog gjort.)


Så något finns det ändå att göra i Tallinn.


♥ Marianne


Translation: I want to play a game.