Jag har sett det film som detta år lär uppröra mig mest. Samma sak hände när jag såg bland andra Shindler's list, Django och serien Band of brothers.
12 years a slave. En svart
fri man som har familj, är välutbildad och kan det här med att spela fiol. Han blir sedan fett grundlurad år 1841 och för att inte spoila alldeles för mycket, så är det dåliga slavförhållanden, plocka bomull, och att bli lurad ett flertal gånger en vardag för Solomon Northup (spelad av
Chiwetel Ejiofor) under tolv års tid.
12 years a slave är baserad på en verklig händelse och den riktige Solomon Northup skrev en bok om sin tid som en felaktig "dömd slav" (nu var ju ingen värd det, om ni frågar mig..). Han mötte en kanadensare, Samuel Bass, och berättade sin historia. Det är dels tack vare Bass som boken ens kunde bli skriven, skulle jag vilja påstå...
Solomon Northup var den där killen som vågade säga ifrån, stod emot och tog konsekvenserna och samtidigt försökte övertyga sina olika masters att det var de som i grund och botten hade fel. Under tiden som han var där blev han kallad för Platt i flera år efter att ha ersatt en död mans plats, men när det kom en vit man som frågade om han egentligen var någon annan, fick han äntligen bli sig själv igen.
Lupita Nyong'o spelar en otroligt bra roll som slaven Patsey och vann även en Oscar för bästa kvinnliga biroll tack vare denna filmen. Hon kunde ge sin karaktär den där blicken som gjorde att man fattade precis vad det var hon tänkte och kände för stunden. Hon var den där slaven som man kunde tro hade flest fördelar då hon var omtyckt av "master", men egentligen var Patsey den som gav och gjorde mest, under ett otroligt utnyttjande.
Filmen verkar köra lite på den där banan med att ha flera scener där det är helt tyst och stilla, ingen rör sig eller säger något. Det känns som att det är meningen att man själv ska känna in stämningen på hur förjävligt det var. Det enda årtalet, som jag minns i alla fall, är början då det är 1841 och sedan flyter allting ihop som att det händer inom två veckor, men man inser ändå någonstans att det bör ha gått x antal år mellan vissa händelser. Om man nu inte är så skillad att man påminner sig själv om det mitt under alla piskanden och slagen.
Jag tyckte att 12 years a slave var otroligt bra ändå. Många kända skådisar var med och flera gånger tänkte jag faktiskt på just Django och nu vill jag se om den.
Dessutom har USA bestämt att filmen 12 years a slave ska bli
obligatoriskt material till de statliga skolornas undervisningar. Precis som världskrigen så ska det inte glömmas, även att det inte finns så många efterlevande motståndare kvar.
Se'ren! /Tina
