Veckans film: Mary and Max

Jag är som ni nog har märkt, inne i en animerad film-period. Den här gången har jag nog sett den mest deprimerade filmer ever: Mary and Max.

Mary är en åttaårig flicka i Australien som är mobbad och har en minst sagt frånvarande familj. Max är en 44-åring i USA som är en enstöring och blir senare diagnotiserad med depression och Aspbergers syndrom.

Mary väljer ett random namn i den amerikanska telefonkatalogen och skriver ett brev till denne personen. Det kom att bli en väldigt viktig vänskap för både Mary och Max som håller i två decennier.

Filmen är som sagt animerad, svartvitt i Max synvinkel, lite mer sephia-färgat för Mary. Väldigt gripande, otroligt bra på sitt sätt. Ibland ville man bara ta både Max och Mary, när de berättar om sina liv för varandra, stoppa ner dem i sängen och sjunga vaggvisor och aldrig mer låta dem få uppleva den hemska världen. Vunnit fem priser och blivit nominerad i fem andra.