Veckans nostalgi: Spice Girls

Som tioåring höll jag mig till de gängen som samlade på Spice Girls-kort. Visst hade jag några med Backstreet boys också, men tyvärr hade inte det bandet Wannabe eller Spice up your life! ;)

Spelning: Pearl Jam

Pearl Jam – Friends arena, 28/6 2014

Ni har redan hört det – femklassig spelning! 

Jag och mitt sällskap checkade in på ett hotell i närheten varav receptionisten hade listat ut att vi skulle på spelningen. Hon visade en karta där de hade ritat ut den snabbaste vägen till Friends Arena (tack så mycket för det, annars hade vi gått omvägar hela tiden). Vi hade ståplatser och ställde oss vid gate 2, medan Pearl Jams fanclub ropade in andra som hade rätt biljetter att följa med dem in någon annanstans. Klockan var runt 17.45 när vi blev insläppta. Vi hittade perfekta platser vid mixerbordet och satte oss på kall plåt på golvet. Lokalen blev mer fylld och förväntansfull, samtidigt som oron över att ljudet skulle vara dåligt hängde över en. Man började soundchecka efter 19.30 och det lät rent ut sagt för j-vligt. Oron grävde ner sig i magen och tanken på alla fans som inte kommer från Sverige som stod runt omkring oss skulle avsky oss för all framtid på grund av kass ljud i en stor arena blev nästan för mycket.

Så glider bandet ut på scen. Folk börjar gapa. Snart nog börjar “Release” ljuda och det låter... perfekt. Inga konstigheter. Publikhavet sjunger med. Jämn ton överallt. En tysk familj till höger om mig har en sådan inlevelse och sjunger, far som son som vän och mamman står i bakgrunden och ler brett. Till vänster om mig står ett sydamerikanskt par och det märks tydligt att det är tjejen som har Pearl Jam som stora idoler. Hon sjunger med och fast att hon är så kort att hon inte ser scenen överhuvudtaget, har hon ställt in rätt känsla för låten i fråga.

Eddie Vedder står i mitten med micken i krampaktig grepp och använder alla ansiktsmuskler som går att att använda, med sin Musse Pigg-prydda t-shirt. Deras energi är oslagbar. Hoppande, studsande, slängande med armar och ben, mikrofoner och gitarrer. Mike McCready spelar solo med gitarren bakom nacken utan några som helst problem. Bandet syns på bildskärmarna och effekterna på dem går knappt att beskriva. Det går över mitt förstånd att man lyckas med det samtidigt som man spelar in det live, om vi säger så.

Foto från Eddie Vedders fb-sida.

Enda “problemet” med ljudet var när Eddie skulle prata till publiken, då lät det inte så jättebra i arenan. Det gick som tur var att höra och förstå ändå vad han sade, även då när han kraxade fram på svenska om att de ville tillbaks till Sverige efter senaste besöket i Globen. Massa skämt, skratt och tacksamhet flödade.

Ovanför bandet sänktes stora vattendroppsliknande lampor ner. I olika färger hjälpte de till med att få in magin. Eddie hoppade upp på en av dem och svingade sig runt á la Miley Cyrus medan de andra medlemmarna gav resterande lampor skjuts ut mot publiken. De duckade när lamporna åkte tillbaka, samtidigt som de fortsatte att lira på sina olika instrument. En tjej fick upp sina röda converses på scen efter att Eddie hade uppmärksammat hennes skylt: “Sign my shoe!”. Han kastade bak båda skorna, men signerade till slut den ena skon och drack vin ur den andra. Detta under “Just breathe” och har väl mer eller mindre blivit känd som sko-låten, haha. Tjejen fick tillbaks båda skorna och lär, eller borde i alla fall!, inte ha tagit på sig dem igen (själv hade jag tryckt in dem under min tröja resten av kvällen).

Efter tre timmars intensiv spelning var det dags att tacka för sig och de avslutade med “Indifference”. Det har snart gått 1,5 vecka och jag hör fortfarande setlisten spelas om och om igen inne i mitt huvud. Aj frikkin löv itt!

Pearl Jams setlist för den här konserten.

/TinA

In english: 

Pearl Jam played in Sweden June 28th. I was a little bit frightened because they had chosen an arena that hasn't had a good reputation when it comes to sound. But magic appeared and it was the best ever! Eddie Vedder signed a fans shoe and drank wine from the other one during "Just breathe". It was a really good concert, I can still hear the setlist plays inside my head after 1,5 week. I freakin' loved it!

Veckans film: The Internship

Owen Wilson och Vince Vaughn har svårt att släppa varandra och kör ytterligare en film ihop, The Internship, med ungefär samma resultat som i de flesta filmer: Owen får tjejen han dreglat över i 70 minuter och Vince är den som får alla uppskattade kramar och tummen upp för alla hans visdomar under filmens gång.

Den här gången handlar det om Billy och Nick som tydligen enligt filmvärlden lever i det förgångna för att de säljer armbandsur. De får reda på att företaget de jobbar för ska läggas ner och där står de utan ekonomi och flickvänner som inte har tålamod nog och lämnar hemmet. Efter lite om och men, får de till slut praktikplats på Google!

I den riktiga världen vet vi alla att det förmodligen inte skulle ske, då dessa två lånar lokalbibliotekets dator och trycker ihop sina huvuden framför webcamen (för att de inte tror att båda syns annars) när de blir intervjuade av Google. De lyckas i alla fall norpa åt sig två praktikplatser och hamnar bland 20-åringar som kodar direkt ur huvudet och kan hacka sig in på både det ena och det andra. Handledaren har inte samma inställning som det Google irl vill få en att tro att deras personal har, då han gång på gång slänger en dräpande kommentar och trycker ner dessa "gamlingar".

Jag vill grymt gärna ha en sådaningadäringa cykel!

Filmen var dock stundtals rolig. Vissa scener fick ena ögonbrynet att höjas och ett frågetecken började målas upp inne i huvudet då det inte fanns någon logik med vad det skulle handla om. Mellan strippklubbar och ensidig slagsmål begått av en man i rullstol, kom i alla fall Billys och Nicks perspektiv om livet (och filmens mening antar jag) fram för dessa ytliga ungdomar som bara haft näsan i mobiltelefoner och datorer och allt slutar bra och heja Google och party-party.

/TinA


In english:
Once again Owen Wilson and Vince Vaughn has made a movie together. This time is about how Billy and Nick - two unemployed men who know nothing about Internet, computers (or fun at all) - get an internship at Google. 20 years old hackers can do everything that Google is looking for, but apparently that's not good enough without the wisdom of Billy and Nick. Between strip clubs and a man in a wheelchair who knocks down Billy, you can tell that they truly know what life's about. It's not about the Internet. Welcome to the 21st century, yeah. 



(Bilder från IMDb) 

Geeky gillar: Netflix Roulette

Vi som kollar grejer på Netflix brukar ganska ofta ha problemet att man inte vet vad man ska kolla på. Eller hur, ni känner igen detta va? Så sitter man där och bläddrar i timmar (sad, but true) men kommer inte fram till något beslut någonsin, utan bläddrar vidare. Till slut kollar man något man sett typ femhundra gånger.

source.

Nästa gång gör man samma sak igen. Vore det inte kul, om man slumpmässigt kunde få fram något kul att se på, utan att behöva spendera timmar på letandet?

Det finns ett sätt!

Nämligen Netflix Roulette, en webbsida där man kan antingen slumpa från hela utbudet, eller välja något mer specifikt som genre, tv-serie eller film, skådesspelare eller regissör. Fantastiskt!

Fast sen kan det ju bli som hos mig, sitter här och slumpar en film...

.. Um no.. next..



Um.. no.. next..

Och nu är jag inne på 20e förslaget.. hehe. Vadåå kräsen? Jag? Neeeeeej..

Kanske ska ta och börja kolla på andra säsongen av Orange is The New Black som kom ut igår! Heja heja!

Ha en fin lördag allihopa!

♥ Marianne

Translation:

This rainy Saturday we're liking Netflix Roulette. Because, it randomly chooses a movie or tv-show to watch, making our lives easy. That is, if it makes good choices. Which it hasn't for the past hour or so.. Or then we're just extremely picky.. Naah. Never.

Bilder: Netflixroulette.net

Geek Week: Nya premiärer

Geeky gillar ♥

♥ Teenage mutant ninja turtles - ny film - premiär 8 augusti! ♥ 

♥ För att få in ett större utbud av film och serier, höjer Netflix sina priser från 79, till 89 kronor. Nuvarande kunder får dock behålla billigare priset i ytterligare två år. Får hoppas då att det kommer in en hel del bra grejor då! ♥

 ♥ Snart kommer andra säsongen av Orange is The New Black ut! 6:e juni smäller det! ♥

♥ Bland annat Andy Serkins, Max Von Sydow ska vara med i Star Wars: Episode VII med gamla casten inkluderat Harrison Ford, Mark Hamill, Carrie Fisher mfl. Läs mer om vilka andra som ska vara med i filmen här. ♥

Translation:

Things we're excited about this time are the upcoming TMNT-movie, season two of Orange is the New Black (season premiere is June 6th), the cast for the new Star Wars movie has been set. Also not that excited about Netflix are increasing their prices, but let's hope that'll give us more things to watch!

Veckans film: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

En svensk film får nu ta plats här på Geeky. Det händer ju inte alltför ofta. ;)

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, är från början en bok skriven av Jonas Jonasson. Det blev en mycket populär bok, så det var kanske väntat att det skulle bli en film till slut!

Allan Karlsson (spelad av Robert Gustafsson) är en man som fyller 100 år. Han hamnade på ett ålderdomshem efter att ha bränt av ett par dynamiter på sin gård. Allan är fortfarande pigg i både kropp och knopp och är inte det minsta intresserad av att blåsa ut 100 tårtljus och fira sin dag med varken grannarna eller kommunalrådet, som kommer på besök. Nä, han kliver ut genom sitt fönster och börjar gå mot busstationen och ber om första bästa biljett han har råd med. Vart han ska, det vet han inte, men han bryr sig inte heller.

Filmen börjar rätt så brutalt, skulle min djurvänliga själ säga och tyvärr fortsätter det lite så (alltså för djurens del). Medan Allan Karlsson hamnar mitt i ingenstans hos en främling, med någon annans mycket värdefulla resväska, berättar han lite för oss om vad han har varit med om i sitt liv. Det slår mig att det här lätt kan jämföras med klassikern Forrest Gump. Nu råkar Allan vara lite mer klar i huvudet, men när han träffar Harry S. Truman och Josef Stalin behandlar han dem som vanliga människor och inser nog inte riktigt vilken makt de sitter på. Allan kan komma med kommentarer som skulle liknas som förolämpningar, men inte ens det får honom stanna upp, utan han går vidare med det han kan och har efter vissa konsekvenser...

Jag tyckte filmen var underhållande, på ett udda sätt. Det är inte så att de bränner av skämt efter skämt, men det är förmodligen situationerna de hamnar i som gör det roligt (och otroligt). Jag hade inte läst några recensioner om varken bok eller film innan jag kollade, då jag inte vill bli "spoilad" för. Nu läste jag på lite om vad andra ansåg om "Hundraåringen..." och insåg att det är fler som skulle säga att detta är Sveriges svar på Forrest Gump. Jag rekommenderar filmen, helt klart!

/TinA


In English
The 100-year-old man who climbed out the window and disappeared is a swedish movie. Allan Karlsson (Robert Gustafsson, a famous stand-up) is a man who doesn't want to celebrate his birthday at the retirement home. So what is he gonna do? He open his window in his room - and climb out. While Allan is on adventure with strangers and a big suitcase that doesn't belongs to him, he tell us his story of his life. You can actually compare this movie to Forrest Gump, because Allan has met people as Harry S. Truman and Josef Stalin, but he doesn't understand (or don't care) who they really are. 
This movie was entertaining, though a little odd. It's not like they tell jokes all the time á la sitcoms, but all the situations make it funny and incredible. I really liked this one!

Gästrecensent har testat Euro Truck Simulator 2!

Tycker du att det är roligt att köra runt med lastbilar med olika sorters släp eller har intresse för lastbilar så ska du absolut prova på ETS2!

Du bygger upp ett eget lastbilsföretag där du anställer folk och skaffar lastbilar till dem. Man kör över hela Europa i stort sett. Kör du för fort får du böter, kör du förbi rödljus får du böter. Kör du in i andra fordon får du böter och då tar även din lastbil skada. Är det så att du fick för dig att köra även när chauffören var trött och du kör av vägen och pajar lasten och lastbilen, så finns det som tur är ett bogseringsnummer i din telefon!

Själv tycker jag ETS2 är grymt kul! Visst är inte grafiken den bästa men samtidigt bra ändå. Det är även på gång med multiplayerspel!


Enligt mig är det värt  19.99 Euro. (På Steam)

/Gästbloggare Peter aka Soddan89



Translation:

If you think it's amusingly to drive around with various types of trailers or have any interest in trucks, you should absolutely try ETS2!

You build your own truck company and hire people and provide trucks for them. You mostly drive across Europe. If you drive too fast, you get fined. If you drive against red light, you get fined. If you drive into another vehicles, you get fined and your truck will get damaged. If you for some reason let your driver keep driving when he is tired, the truck can run off the road. The cargo and the truck will be damaged, but luckily you have a numer to call for a towing.

I think ETS2 is really fun! Surely, the graphics are prbably not the best, but it's a good game anyhow. There is going to be multiplayer game soon!

According to me it's worth 19.99 euro (at Steam).

/Guest blogger Peter aka Soddan89

Gästrecensent har testat Take on Mars!

Take on Mars är ett spel där man skickar maskiner som man kör runt på Mars och samlar in prover från olika saker så som stenar, sand. Man kan uppgradera sina maskiner i "Techtree". Där kan man göra dom större, bättre och starkare batteri så man kan köra runt längre. Även solpaneler kan man fixa till. Detta spelet är i Alpha stadiet så den är inte färdigutvecklad ännu.

Själv tycker jag detta spelet är roligt. Finns många olika uppdrag man ska klara för att få mer poäng så man kan uppgradera sina saker.  Man måste även tänka sig för lite innan man gör sina drag.

Enligt mig är det värt 13.99 Euro. (På Steam)

/Gästbloggare Peter aka soddan89

Geek outfit: Cookie monster

När jag fyllde år för snart en månad sen fick jag en t-shirt av den andra geekiga enheten, dvs Marianne. Att jag blivit kallad eller jämförd med Cookie monster har sina anledningar...

Jag fick i efterhand veta att när jag och Marianne gått runt i den butik som sålde t-shirtsen (jag visste inget) innan jag fyllde år, hade Marianne hängt klänningar framför dem, för att jag inte skulle upptäcka att de fanns. :')

De fanns på New Yorker, vet tyvärr inte om de finns kvar. Jag har en till t-shirt därifrån med några andra fina figurer, mer om det nästa gång!

/TinA

Youtube-tips: Honest trailers

Här i veckan när jag surfade runt på youtube hittade jag min nya favorit-youtubechannel! Nämligen Screen Junkies och speciellt deras Honest trailers. Så här kortfattat skulle man kunna säga att de går ut på att de gör ärliga trailers av filmer. Ni vet, trailers kan ju ibland vara så bra, att de ger sjukt höga förväntningar om filmen - men sen när man ser filmen i fråga så suger den egentligen. Nu vet man i alla fall vad man får när man ser dessa filmer.

Här är några roliga (det finns maaassvis) Dock innehåller flera spoilers, basånivet.

Man of Steele

Game of Thrones - varning kolla inte om du inte sett säsong 1-3.



Lord of the Rings

The Hobbit


♥ Marianne

Gästrecensent har testat Goat simulator!

Vi i geekredaktionen har funderat ett tag på att ta emot recensioner av er följare om saker som är relevanta för denna bloggen. Idag börjar vi med detta och först ut är Peter som berättar om vad han tyckte om Goat simulator som släpptes 1 april i år!

När jag första gången såg geten man skulle vara så fick jag mig ett litet skratt. Tryckte lite på knapparna och helt plötsligt skriker geten som om han blir stucken av en geting. Den börjar studsa runt hit och dit. Att stånga människor är riktigt kul då de flyger en bit iväg. Det bästa var att man kunde fästa tungan vid folk och släpa med dem överallt. Man kan även göra det på trafiken; slicka sig fast på en bil och släpas med. Jag hittade ett torn man kunde gå upp i och där var ett hål. Gick in i hålet och vips så var jag kungen av Games of Thrones! Trodde jag iaf. Jag blev getkungen!

Detta spel rekommenderar jag till dom som har tråkigt och vill liva upp stämningen lite. Visst är det kul, men kanske inget man spelar flera timmar i streck, utan mer 20-30 minuter då och då.

/Gästbloggare Peter aka soddan89



Har du något du vill recensera eller tipsa de andra följarna om, som har med spel, prylar, podcasts, filmer med mera att göra? Skriv ett PM på vår facebook-sida eller lämna en kommentar här, så fixar vi det! Mvh Tina och Marianne ☻

Veckans film: Delivery Man

Vince Vaughn, han som nästan jämt spelar de långe och smått korkade, klumpige och otursföljde karaktärerna, gör det igen.

Delivery Man handlar det om David Wozniak som jobbar med att köra ut och in kött till sin familjs slakteri. Han har ont om pengar, är lite av det svarta fåret och är väldigt opålitlig, både som bror, son, arbetskamrat och pojkvän.

En dag får han reda på att han är far till väldigt många barn. Vi snackar inte om fyra, fem eller tolv barn, utan om 533 barn! För 20 år sedan hade David "levt" på att göra lite intimt kroppsarbete på en fertilitetsklinik och ägarna hade av någon anledning överanvänt just hans små undersåtar till lite väl många desperata par. Nu vill 142 av dessa barnen få reda på vem deras biologiska far är och har gått till domstol. Davids vän som är en advokat och fyrabarnspappa försöker styrka i rätten att David faktiskt skrivit på 533 sekretesspapper om att alltid vara anonym, samtidigt som han försöker få David att hålla sig långt borta från allt som har med barn att göra. Det blir dock lite svårt för David, när han dag för dag tar reda på vilka som är hans och vill hjälpa dem med allt som står i hans makt...

Filmen var överraskande bra. Det var väldigt mycket på gränsen där att det faktiskt KAN hända i verkligheten, hur otroligt det än låter. Vissa saker var lite så där "hur visste han det?", "hur tänkte ungarna där?" och så vidare, men man har väl alltid det i bakhuvudet att det är film och därför låter man dessa 'vissa saker' släppas och man går vidare med sitt liv. Som sagt, överraskande bra så jag rekommenderar den en slapparkväll med popcorn och filt!

/Tina

Veckans film: Prisoners

Jag är ett stort fan av skräckfilmer. Det är nog bägge av oss här på Geeky. För mig handlar skräck mest om ett livligt fantantasi och specialeffekter som skrämmer och man får en liten adrenalinkick. Men utöver det blir jag inte så värst rädd när det gäller övernaturliga saker, då jag anser mig själv vara en rationell människa och tror inte på spöken och demoner eller sådant.

Något som däremot verkligen skrämmer mig är hemska saker som människan är kapabel av. Hur vissa människor kan vara så.. ruttna och sakna moral, samt vett och etikett. Och saker som händer på grund av människans elakhet som kan få den snällaste av människorna att göra förfärliga saker, för att skydda dem de älskar. Det är sådana filmer som orsakar de värsta mardrömmarna för mig. Förfärliga saker, som kan och händer på riktigt. Överallt på jorden.

Prisoners är en sådan film, som fick (får) mig att bli mörkrädd. En sån (ursäkta mitt ordval) jävla ångestfilm så det finns inte.



Prisoners handlar om två familjer, vars små döttrar kidnappade från deras gård när de är ute och leker. Medan polisen försöker leta på den skyldige, försöker också pappan i den andra filmen, krossad av sorg, hitta sin dotter - med vilket pris som helst.

Jag tänker inte berätta mer än så, då jag inte vill spoila mer vad filmen går ut på. Men är du sugen på en riktig misärfilm, kan jag verkligen rekommendera Prisoners. Hugh Jackman spelar sjukt bra pappan som vill ha tillbaka sin dotter, samt är andra kända skådisar med, som bland annat Jake Gyllenhaal (som polisen som utreder flickornas försvinnande), Maria Bello som Jackmans hustru osv osv.

Mycket, mycket sevärd! Men varnar ändå för känsliga personer, hehe. Önskar någon hade varnat mig med...

♥ Marianne

Veckans film: 12 years a slave

Jag har sett det film som detta år lär uppröra mig mest. Samma sak hände när jag såg bland andra Shindler's list, Django och serien Band of brothers.

12 years a slave. En svart fri man som har familj, är välutbildad och kan det här med att spela fiol. Han blir sedan fett grundlurad år 1841 och för att inte spoila alldeles för mycket, så är det dåliga slavförhållanden, plocka bomull, och att bli lurad ett flertal gånger en vardag för Solomon Northup (spelad av Chiwetel Ejiofor) under tolv års tid.

12 years a slave är baserad på en verklig händelse och den riktige Solomon Northup skrev en bok om sin tid som en felaktig "dömd slav" (nu var ju ingen värd det, om ni frågar mig..). Han mötte en kanadensare, Samuel Bass, och berättade sin historia. Det är dels tack vare Bass som boken ens kunde bli skriven, skulle jag vilja påstå...

Solomon Northup var den där killen som vågade säga ifrån, stod emot och tog konsekvenserna och samtidigt försökte övertyga sina olika masters att det var de som i grund och botten hade fel. Under tiden som han var där blev han kallad för Platt i flera år efter att ha ersatt en död mans plats, men när det kom en vit man som frågade om han egentligen var någon annan, fick han äntligen bli sig själv igen. 

Lupita Nyong'o spelar en otroligt bra roll som slaven Patsey och vann även en Oscar för bästa kvinnliga biroll tack vare denna filmen. Hon kunde ge sin karaktär den där blicken som gjorde att man fattade precis vad det var hon tänkte och kände för stunden. Hon var den där slaven som man kunde tro hade flest fördelar då hon var omtyckt av "master", men egentligen var Patsey den som gav och gjorde mest, under ett otroligt utnyttjande.

Filmen verkar köra lite på den där banan med att ha flera scener där det är helt tyst och stilla, ingen rör sig eller säger något. Det känns som att det är meningen att man själv ska känna in stämningen på hur förjävligt det var. Det enda årtalet, som jag minns i alla fall, är början då det är 1841 och sedan flyter allting ihop som att det händer inom två veckor, men man inser ändå någonstans att det bör ha gått x antal år mellan vissa händelser. Om man nu inte är så skillad att man påminner sig själv om det mitt under alla piskanden och slagen.
Jag tyckte att 12 years a slave var otroligt bra ändå. Många kända skådisar var med och flera gånger tänkte jag faktiskt på just Django och nu vill jag se om den.
Dessutom har USA bestämt att filmen 12 years a slave ska bli obligatoriskt material till de statliga skolornas undervisningar. Precis som världskrigen så ska det inte glömmas, även att det inte finns så många efterlevande motståndare kvar.


Se'ren! /Tina

Wantsies: Geeky Traning Gear.

 Jag har hittat en ny favorit på le interwebs! Nämligen en onlineaffär som heter Look Human och de har alltså - no doubt - coolaste kläderna (och tygpåsar och allt möjligt) någonsin! Jag ska definitivt ta och köpa mig en (två, tre eller alla) träningslinnen de har där! (När jag blir rik!) Synd bara att det finns i le USA och det betyder att frakt och förmodligen tull kommer på priset. Så med andra ord, när jag blir rik.. Much cool. Wow.

♥ Marianne, som kommer bli coolast på gymmet när jag får tag på dessa linnen.

Alla bilder lånade från Look Human.

Serietips: Being Human

Mitt plugg blev otroligt lidande under en period på cirkus 2 veckor, då jag fastnade - riktigt illa - i serien Being Human. Alltså ni vet när man ibland fastnar så otroligt i en serie, att man nästan glömmer bort att leva ett normalt liv (typ äta, dricka, duscha, gå ut och ta lite frisk luft...) Det finns en brittisk och amerikansk version av serien och det är den förstnämnda jag satt och sträckkollade i ungefär 1.5 veckor (några dagars paus dock pga inget www.) Första avsnittet har jag för mig att jag såg redan i somras men fastnade inte då, för den verkade så - förlåt mina ord - B.

Men sen råkade jag se The Hobbit: The Desolation of Smaug (ja, jag var allra sist med att se den.. ) och satt och tänkte hela tiden att fanamma den där Kili är nog så bekant.. hmm hmm. Grävde upp mobilen (som jag brukar göra när något gällande film börjar störa (vem är den där skådisen? var har jag sett honom tidigare etc..) öppnade Imdb-appen och kolla upp den där Kili då (spelas av Aidan Turner - förresten sjukt snygg, om man får säga.. ehe ehe - även som dvärg faktiskt! ehe hee..) och så märkte jag att han är ju med i Being Human. Soooooom finns på Netflix - i sin helhet. Så då tänkte jag att vafan kan väl likabra ge serien en chans till. Och fastnade ..



Själva serien handlar om en vampyr, en varulv och ett spöke bor som roomiesar i ett hus och vill leva ett helt normalt liv som vanliga människor för att känna sig mänskliga. Givetvist uppstår problem, då vampyrer bland annat inte syns på kameror och speglar och är sugen på blod konstant (men denna försöker leva utan), varulven - nåh - varulvar blir ju lite mordiska så där en gång i månaden och spöket - well - ingen annan än andra övernaturliga kan se henne.. Dessutom kan det ju uppstå lite problem om man ska ha ett normalt jobb och ett normalt förhållande t.ex. Och som inte det var nog så finns det alltid någon annan som vill förstöra något. Men mest av allt, vill de inte förlora sin mänsklighet. Det är typ det serien går ut på.

När jag hörde om serien och började kolla på den trodde jag att det handlade om en komedi. Liksom, hallå. En varulv, en vampyr och ett spöke - låter ju redan som ett skämt. Men en komedi är det inte (även om den det finns en hel del skön brittisk humor med). Det är mest drama och faktiskt lite spännande också och spänningen trappas upp ju längre in i serien man kommer. Helt klart värd att kolla in!

Dock är specialeffekterna inte riktigt Hollywood-standard (pga mycket mindre budget), men riktigt uppfriskande med en liten olik syn på de klassiska övernaturliga varelserna. Har nog inte sett så mänskliga vampyrer i någon film, serie eller bok tidigare, de dör inte av solen och dricker bland annat alkohol och kaffe. Men som sagt, uppfriskande. Och så blev jag inte så där jätteglad när två av originaltrion inte är med i fjärde säsongen (buhu ingen Aidan Turner buu (han slutade pga spela in The Hobbit.. Så man förstår ju.) och i femte säsongen är ingen av originaltrion med) och handlingen blir lite over the top med spöken som åker bakåt i tiden och lite kaos här och där (i fjärde säsongen). Trodde visserligen att jag inte skulle fortsätta kolla på serien efter tredje säsongen på grund av karaktärsbyten, men så blev det inte - uppenbarligen. Dock måste jag ge props för att övergången från berättelsen om originaltrion till nya karaktärer var ganska logisk och det blir inte direkt sån där wtf-is-this-shit-who-the-fuck-is-that-grej.

Så om du sitter där och inte har någon serie att se på just nu, så rekommenderar jag verkligen att du ger Being Human en chans. Mer brittisk tv till folket!

♥ Marianne

Dokumentärtips: Bronies - The extremely unexpected adult fans of My little pony

Ni har alla sett dem. Små, söta, envisa, ettriga fyrbenta varelser i regnbågens alla färger. Modiga, omtänksamma, roliga, tar sig an alla sorts utmaningar. Vi snackar om My little pony!

Det är ju så, att nästan alla småflickor lekte med dessa små ponnysar. Många, inklusive jag själv, lärde sig att göra sin första fläta på gummi-sakerna, man kollade om och om igen på filmerna som fanns på VHS och lekte med sina vänner med dem. På senare år har det kommit fram att det inte bara är småtöser som är intresserade. Det finns äldre tjejer som gärna samlar på dessa ponnysar - och även killar, rättare sagt bronies!

Att killar gillar My little pony slängs ju direkt in i kategorin "tabu". Det är ju en "tjeeejgreeej" (á la Sunes jul). I den här dokumentären får vi följa ett gäng olika killar i olika världsdelar som slagits med sina känslor för My little pony. En blir påhoppad av några rednecks, en annan vågar inte berätta för sin pappa på grund av att han är rätt så konservativ av sig. Folk blir tillfrågade om vad de anser om dessa så kallade bronies: man är gay, man är förmodligen en gammal pedofil, det är läskigt etc.

Dokumentären visar varför killarna har accepterat att de är bronies, hur det kom sig att de ens började titta på programmet, vad det har lärt dem. De träffar vänner för livet, de reser till andra ställen i sitt land eller till och med till andra länder för att träffa likasinnade. En kille med asperger gör saker, tack vare My little pony, som han aldrig hade vågat göra tidigare. En pappa möter en annan pappa och får ett nytt perspektiv om hur man ska handskas med en son som gillar ponyhästarna. Man har startat BronyCon som är lite som Comic Con och det är mycket mer folk där än man faktiskt skulle kunna tro, i ärlighetens namn. Killar tar med sig sina datorer dit och spelar upp "bilder" de gjort på ponys med hjälp av laser och egna versioner av My little pony's låtar.

Jag tyckte att dokumentären var väl värd att se! Jag vill se mig själv som fördomsfri, men det är aldrig fel att se dokumentärer där folk får en chans att berätta varför saker och ting är som de är för just dem. Jag kände väldigt mycket för de flesta killarna, för jag kände igen mig i en del trots allt. Den här dokumentären kommer ligga mig varmt om hjärtat ett bra tag. 

/Tina

Geek Week: Heroes, Grammisgalan och fler spelningar.

♥ Inte långt kvar tills fjärde säsongen av Game of Thrones börjar (sjätte april) - så hypen börjar bli enorm nu. Visste du t.ex dessa 15 saker om serien och dess skådisar? ♥

♥ Tina har nu sett Ghost och Kvelertak inom två månader. I maj och juni väntar spelningar: Metallsvenskan (Örebro), STHLM Fields (Stockholm (METALLICA!!!!)) och Pearl Jam (Stockholm). Någon mer som ska ta sig dit? ♥ Marianne har fått en massa VG och kommit vidare till b-kursen på universitetet, grattis! ♥ Facebook har köpt upp WhatsApp för 100 miljarder kronor ♥

Grammisgalan 2014:
Årets artist: Avicii
Årets elektro/dans: Icona Pop
Årets hårdrock/metall: Ghost
Årets låt: Håkan Hellström (Det kommer aldrig va över för mig)
Årets pop: Veronica Maggio

♥ Loggade in på Facebook imorse och såg följande trailer och tänkte sätta kaffet i fel strupe:




Efter en liten snabb googlesökning fick vi reda på att NBC faktiskt ska släppa en Heroes miniserie på 13 avsnitt under 2015. Ska bli spännande att se hur den blir. Save the cheerleader, save the world. ♥

♥ Vill se - Guardians of The Galaxy. Kommer under sommaren! Mer Marvel till folk, låter bra det! ♥


♥ Det senaste skräckspelet Outlast - någon som har provat det?




• Ogillar:
Rest in peace, Philip Seymour Hoffman.
Star Trek-stjärnan Leonard Nimoy sjuk i kol.

Spelning: Kvelertak

Den 25/1 fick jag äntligen använda min julklapp! Jag och min fina Kvelertak-tshirt gled in på Ritz där Kvelertak med förband skulle uppträda. Man måste ju visa vem man är där för, eller hur? Hehe.

Biljetten låg i detta fina brev!

Vi kollade på förbandet Ape, som har en snubbe i ap-mask med tamburin och gjorde mig nervös hela tiden. Han sprang runt på den lilla och, på grund av all utrustning, väldigt trånga scenen, sparkade med sina ben från höger till vänster, välte ner en av micarna och hade en egen mic-stång han flängde runt med. Jag lärde mig ganska snabbt att om jag startar ett band, ska jag inte ha med en sån flängare, haha. Tyvärr gjorde det att detta var nästan det enda jag tänkte på, istället för resten av bandets uppträdande (förlåt Ape, för jag har en nojig och orolig själ). Örebroarna var annars snyggt klädda, finbyxor, väst och skjorta. Sångaren Johan Olowsson hoppade ner till publiken och gjorde några.. konstiga, akrobatiska ting. Jag såg inte riktigt vad han gjorde, men det verkade vara uppskattat i alla fall! Jag tyckte de hade bra låtar, men kanske inte några jag skulle minnas om jag får höra dem på radion.

Här finns en bild på vad han bland annat gjorde på golvet. Skillat!! (Photo by Fureli Media)

Andra förbandet var Spiders! Det var riktig rockstyle över dem, då de hade djurmönstrade kläder, glittertights och typiska 80-talsfrisyrer. De var bättre än jag först trodde, då jag förväntade mig en helt annan typ av musik av någon konstig anledning. Sångerskan Ann-Sofie Hoyles hade en stark röst och var väldigt engagerad där hon stod på scen. På de senare låtarna körde hon även lite med tamburin och maracas. Jag kände att jag kom lätt in i deras rytm. Jag får lyssna lite mer på dem helt enkelt! :)

Jag stod mest på vänster sida inne på Ritz bland de "lugna" personerna, när Kvelertak kom ut på scen. Det var mörkt och sångaren Erland Hjelvik gled in med en ja, hatt i form av en uv med lysande orangea ögon. När han började sjunga (skrika i andras mening) verkade tyvärr mikrofonen ha lagt av, så det blev inte den effekt det var tänkt. Men vad gör det? Det var bara att byta och...

...ganska snabbt efter det, tog han av sig hatten och då blev allt helt fucked-up. Det var en enorm energi och de körde igenom låt efter låt, nästan helt utan avbrott! Svettiga och mysiga var de, men de körde på lika hårt på slutet som i början! Erland slängde sig ut i publiken och blev väl omhändertagen av de som tog emot honom. Det var två personer som tog sig upp på scen och fick hålla om och dansa intill sångaren innan de blev nerkastade av scenpersonalen. En mosh pit skapades, men på långt och tryggt avstånd från mig. Publiken var i extas, Kvelertak var i extas, varmt, svettigt och publiken sjöng med i alla låtar. Själv nynnade jag, men jag var fett imponerad av alla dessa som lärt sig den, i mina öron, svåra norska dialekten, haha.

Jag vill även berätta att det stod ett medelålderspar bredvid mig. Mannen tog kort med sin säkert svindyra kamera medan kvinnan diggade till musiken med sitt hår i en hårklämma. :') Jag undrar om de var där för deras egna skull, eller för någon yngre släktings skull.

Playlist på Spotify

/TinA

50 Shades of Grey

Så. Det gick bara lite på ett år, tills jag läst klart 50 Shades of Grey. Eller en bok överhuvudtaget - för min del har det mest blivit kurslitteratur under förra året, hehe.

Visst vet alla 50 Shades of Grey? Alltså den där "snuskiga" tantporr-boken, som blev otroligt nog en dundersuccé (mest bland tanter (jag räknas inte som en även om jag är 30+!!)) och som ska bli film i närmaste framtiden? Om du inte är medveten om boken - grattis. Du har faktiskt inte missat så mycket.

Bild: Buzzfeed.com

Boken handlar alltså då om Anastasia (srsly - Anastasia...? Vad hände med en lite vanligare namn? Det låter sååå överdrivet "hej-nu-ska-vi-försöka-va-lite-porriga-här"..) som ska snart ta examen från collage och träffar Christian Grey, som hon ska intervjua för skolans tidning. Grey är tydligen sjuuukt rik (jamenvisst), sjuuukt snygg (självklart) och har lite konstiga tendenser i sovrummet (han gillar BDSM - såå konstigt, omg), enligt Anastasia - som självklart är oskyldig och oskuld (otippat - eller hur?) Så de blir på något twisted sätt tillsammans, med kontrakt hit och dit och Ana ska bli hans submissive medan hon försöker få honom att bli perfekta pojkvännen.

Okej.

Jag ville väl mest läsa boken för att - nåja - nyfikenhet kanske. Men blev varnad från flera olika håll, att den är dålig. Och med dålig menades mycket dålig. Dåligt skriven och en dålig, klyshig handling. Men hur kan en bok bli då en sån succé om den är så dålig? När ändå många säger att den är så bra? Klart jag måste ta reda på vad allting handlade om, nyfiken som jag är.

Först och främst.. Jes, boken är faktiskt dålig. Lika dålig som genomsnitts porrfilmen (inte för att jag är en expert inom detta område höhö..) och mest av allt facepalmade jag genom hela boken. Jag läste boken förresten på engelska, och ibland använde författaren så konstiga och "fina" engelska ord, så jag fick slå upp vad de betydde (inte okej förresten.) Jag skulle inte bli förvånad om författaren har själv letat upp krångliga och fina synonymer för vardagliga ord i en ordbok.. såpass konstigt blev det. Och ibland var berättelsen nästan infantil - som ett barn skulle ha skrivit boken. Suck. Här är en mening som också bara orsakade en fniss-attack: "The word is pregnant with an unspoken promise.." Oookej. Ordet är gravid med .. Det hade förmodligen varit smartare att läsa boken översatt till svenska eller finska, antar jag. Kanske.

Boken berättas från Anastasias synvinkel. Och herregud, jag ville verkligen bitchslappa henne, då hon var så överanalyserande gällande Grey. "Gillar han mig? Varför gör han så? Eller så? Varför? Hur? Vad är meningen? Vad är meningen med livet?" Seriöst - just go with the flow girl, ens en gång. Fast det gjorde hon ju. Hennes "inner goddess" (inre gudinna) hejade på henne med pompoms att göra dittan och dattan, medan hennes "subconscious" satt och dömde henne konstant. Seriöst - inre gudinna och undermedvetande? Visst är subconscious det man gör omedvetet? Med andra ord - borde inte bokens hjältinna vara alls medveten om vad hon vill omedvetet? Eller hur? Eller kan jag inte engelska plötsligt?



Och all denna "sexy talk" - när hon håller på med Grey? "Oh, baby. Oh baby." -> Klyshigt! Och sedan"you're mine, mine, mine.." Heela tiden! Ja men vi fattade det redan, hon är din, du är hennes. Sluta upprepa dig åttatusen gånger. Och varför kunde inte författaren skriva dit ens en "Mine own, my preciousssss.. " hade blivit mycket roligare då (nog för att boken var komisk utan det med..) Och bästa är ju "Oh My!" som hon säger konstant. Dock i mitt huvud hörde jag bara George Takei säga Oh My.. hela tiden. Vilket gjorde att jag fnissa till ungefär tusen gånger. Det blev bara så fel, haha. Seriöst, tänk på det.. här läser ni en bok som ska vara sexig - och så hör ni Takei i huvudet konstant. Hoho.Dessutom är jag inte den enda tydligen som kommit på detta - kolla här.

Var den då så shockerande, som folk sagt? Nej. Eller så har jag sett och hört för mycket (inte för att jag fortfarande är någon expert inom området! :D ) Men jag tyckte inte boken var sexig någonstans. Mest bara pinsam. Extremt pinsam.

Jag har andra och tredje boken i triologin (oh ja, there is more) men ärligt talat.. jag vet inte om jag klarar av att läsa igenom de. Så illa var det. Men i alla fall fick jag material för att skriva ett inlägg på bloggen. Haha.

Jag är helt övertygad om att jag själv kunde skriva en mycket bättre och sexigare bok. Hmm. Borde man göra det kanske? Vem vet, jag kunde kanske bli miljonär?

Dock ska det bli intressant hur de tänker göra en film utav boken. Amerikaner som sagt är ju såpass pryda, att speciellt kvinnlig njutning inte är okej att visa på filmduken - medan det är helt okej att visa när man dödar folk. Okej man får ju göra film av sådant  - men får oftast en åldersgräns på 18 år. Medan våldsamma filmer kan få så låga åldersgränser som 12. Makes perfect sense, eller hur? 

På tal om helt annat - eller åldersgränsar, så rekommenderar jag förresten att kolla en dokumentär som heter This Film is Not Yet Rated, som handlar om hur filmer ges åldersgränser i USA och hur absurt det är. Mycket bra!

♥ Marianne

The Hobbit: The desolation of Smaug

Då har jag äntligen fått ta mig till Filmstaden här i Örebro och kolla på andra Hobbit-filmen. Som ni nog tycker också, var jag väldigt sent ute så det var ju inte helt förvånande att det bara var jag och sex andra dudes som tittade på filmen. Samt att vi satt i en av de minsta salongerna...

The Hobbit: The desolation of Smaug var jättebra! Någonstans tyckte jag - forgive me father for I have sin - att första filmen är bättre. --- Någon som gapar av förvåning? Funderar på att att göra en voodoo-docka av mig? Rent utav kanske till och med håller med mig?

Spännande var den ju, det går ju inte att neka till ens. Rolig stundtals, absolut! Jag älskar att man har med dessa underbara naturbilder, även att det finns spindlar större än en själv, wargs som mer än gärna sätter tänderna i en saftiga kött, Duracellsnabba kaniner som Radagast the Brown tar sig från A till B med, alvernas vackra hem med vattenfall, solsken och alla dess myskänslor. Man verkligen känner att man vill bo och leva i deras värld också. Flera gånger tänkte jag tillbaka till ett barnspel till PC som min familj hade när jag var några år yngre: The Hobbit. Då är man med från första början då man ska springa i The Shire och ba "I'm going on an adventure!" och sen slåss mot både orchs och trolls.
Min favoritigaste favoritscen i filmen är när Smaug säger **WARNING: SPOILERS!!!! att Bilbo inte bara är en tjuv utan även en "liar!" Jag skrattade så att tårarna rann. Han lät som en typisk femtonårig blondin med sin mörka stämma, som bara "uh, slut!" á la Mean Girls. Mer sånt till folket, tack! :') Min andra favoritscen är när Beorn jagar dvärgarna, Bilbo och Gandalf och de skriker att de måste springa fortare. Så ser man den tjocka lilla knubbisen Bombur springa förbi alla, haha! I can relate... WARNING: SPOILERS!**

Något som gnagde i mitt huvud fram tills jag kunde knappa in på imdb på mobiltelefonen, var ju vem som spelade Tauriel (rödtotten på bilden). Jag gick igenom mitt mentala galleri av kvinnliga skådespelare och kom "bara" fram till Kate Beckinsale och Rachel McAdams, men eftersom gnagandet inte slutade så visste jag ju att det inte var rätt person jag tänkte på. Det visar sig alltså vara Evangeline Lilly från tv-serien Lost! Frustrationen, alltså. Jag råkar förresten tillhöra den skaran som inte läst boken The Hobbit - forgive me again - men jag har förstått att karaktären Tauriel inte finns med i den i alla fall. Hörde även rykten om att man ville ha med Aragorn, men att Viggo Mortensen tackat nej för att Aragorn faktiskt inte är med i The hobbit. Good guy Viggo!

Orlando Bloom har ju återvänt som den fagre alven Legolas. Det finns bara ett fel: what's up with his eyes? Var de extra ljusa, otroligt små, har han lite... pluffigare kinder? Jag hade fler frågor än svar på det, jag kunde inte alls sätta fingret på vad det var. Han är i vilket fall inte lika handsome som i Lord of the Rings-filmerna, den saken är fett klar. Det kan jag ärligt känna, jag dreglade i flera år. Nu behövde jag inte ens haklapp...

En tanke: Nånting som min lillebror sa, att Hobbit-filmerna verkar ha lite mer humor än Lotr-filmerna hade. Det är nog lite sant, att det sistnämnda är mer allvar och skrattar du så dör du, även att Legolas och käre Gimli var sköna mot varandra. Filmer som är så långa behöver slänga in lite humor då och då och jag tycker att Peter Jackson har lyckats fantastiskt bra med det den här gången.

Vad tyckte du om filmen? 

/TinA



OBS! Alla bilder från imdb.com

Veckans Film: Gravity

Jag hade hört mycket gott om Gravity innan jag såg den, var och annan blogg har rekommenderat filmen med Sandra Bullock i huvudroll. Och när Gravity dessutom kapade hem hela 10 st nomineringar inför Oscargalan, bland annat bästa film, så kändes det som om jag måste ta mig en titt på vad alla pratar om.


Filmen går ut på alltså att Bullock, som spelar en uppenbarligen smart ingengör (har aldrig hört om dumma människor som får åka till rymden - mao där sket mina planer om att bli astronaut...) som ska ut i rymden för att pilla på ett rymdfarkost tillsammans med en erfaren astronaut (George Clooney.) Det skulle handla om en rutincheck, men under en spacewalk går allt - otippat - åt helvete, och Bullock flyger ut i rymden för sig själv. Och filmen handlar mer eller mindre om hennes överlevnad och försök att komma tillbaka till jorden. Vilket inte är så där jättelätt om man svävar omkring i rymden för sig själv och med begränsat syre och utan någon form av rymdskepp för att ta sig tillbaka med.

Man kan väl säga att filmen hade alla möjligheter för att vara riktigt bra, spännande och orsaka en eller annan ångestattack. Men jag däremot tyckte filmen var.. tråkig. SPOILERALERT. En eller två st aliens hade enligt mig gjort filmen mycket mer intressant. Haha. Men den gick iaf att kolla på.. under en riktigt tråkig söndag då man inte har något annat bättre för sig. Det kan också vara så, att jag är helt ensam om denna åsikt, alltså filmen var tråkig.

Har du sett Gravity? Vad tyckte du i så fall?

♥ Marianne