Shit vad jag hatar Facebook

Facebook, sidan som började som ett sätt att ha kontakt med sina kompisar (och eventuellt stalka också) har nu har blivit nästan en del av samhället och de är snart helt integrerad i samhället också. "Finns man inte på Facebook, finns man inte alls" - har blivit en välanvänd fras till och med inom företag. Har man inte Facebook anses man vara utanför inom vänskapskretsen, inget händer på riktigt "om man inte gör det på Facebook." När någon säger "vad är social media" så antar jag att de flesta svarar Facebook.

I början handlade det för mig också om ett sätt att ha kontakt med vänner som bodde när eller längre bort. En kul sak. Som underlättade att ha kontakt med folk. Jag är inte ens en sådan som börjar gråta när användargränssnittet förnyas (..ni vet alla dessa "UUBUUHUU ge mig tillbaka gamla Facebook-grupperna") Tvärtom - jag tycker det är bra att man förnyar och gör om och gör rätt (det är typ därför som datorprogram och sånt uppdateras anyhow - tänk om det inte hade gjorts, då skulle vi fortfarande sitta här och leka i Windows 95... och tycka att den är huur bra som helst.)


Men nuförtiden vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag vill egentligen ta bort min Facebook-profil - men hur i allsin dar ska jag behålla kontakten med alla mina näraste och käraste (när många vägrar skaffa sig till exempel Google+ - antar att många inte ens vet vad det är.) Varför vill jag ta bort min Facebook då?


Först och främst, tycker jag att det är sjukt fult av Facebook att gå och ändrar på sekretessinställningarna. En dag är dina inställningar så att din profil är privat - men den andra dagen är den helt publik, eftersom Facebook gått och bytt inställningar. Jo men ändra gärna på något, lägg till något nytt, men ändra inte mina personliga inställningar! Eller om ni gör det, snälla informera folk! Detta har orsakat det, att jag med jämna mellanrum måste gå och kolla hur mina inställningar ser ut. Och det tycker jag är sjukt onödigt faktiskt. Nej, jag är inte alls paranoid.


Facebook köper upp allting de bara kan tänka sig, speciellt intressanta appar och ändrar om det till skit. Eller skit och skit, men ja ni vet. Allt vad Facebook rör blir skräp. Senast var det väl Instagram då som köptes för en liten klump pengar. Jag är inte så där jätteglad över det heller att Facebook börsnoterades ett tag sedan (fast det gick väl inte precis som de planerade heller...) Facebook är ett företag som vill tjäna pengar på alla möjliga sätt, ändå tycks inte tillräckligt många människor förstå detta.

Spelen då? Visserligen kan vissa spel vara sjukt roliga att hålla på (tills man tröttnar på dem.) Men sedan är det inte så jättejätteroligt att News Feeden blir totalspammad när någon har skaffat sig en ny kossa i FarmVille eller levlat i något annat spel. För let's face it, ingen är intresserad - även om man spelar spelet själv (och definitivt inte om man avskyr spel.) Typ precis lika ointresserad som man är i nästan 80% av alla ointresserade statusuppdateringar.


De gör det nästan svårare och svårare så man kan själv bestämma över vad som syns på ens egna News Feed. För inte så länge sedan fanns det en "Subscribe" - knapp där man kunde reglerar hur mycket (eller lite) man kunde se av en kompis grejer på Facebook. Sedan ändrade (vilken överraskning) och gömde denna fantastiska funkton i en knapp som heter "Friends". Och förresten! Borde inte jag själv kunna få bestämma, hur mycket av min skit mina vänner på Facebook ser? Det är ju helt ointressant att se vad folk har kommenterat på bilder, eller vilka sidor de gillar. Eller borde vi kanske byta namnet till Stalkerbook istället? Jag vill ha kontroll över MIN sida på Fejan och ha MITT privatliv privat. Tack. (Vi i geekredaktionen är dock inte helt överens om detta - egentligen är vi inte överens över något när det gäller Facebook. Men som sagt tomater och potatisar.)


Sedan vill jag ju egentligen inte vara en av dem som wajnar över tidslinjen. Jag tycker att designen på tidslinjen är hur fin som helst. Men jag tycker däremot inte om att allting jag har någonsin gjort på Facebook har sparats.  Så mina Facebook-vänner kan gå hur långt bakåt i tiden och gräva upp eventuella skelett (inte för att jag har sådana - duh) från the past. Facebook berättade inte, att de kommer spara precis all information. Inte okej.

Det känns som Facebook inte handlar om mina vänner mer. Utan det är reklam, reklam och reklam. Företag som tränger sig in i vardagen där man inte vill ha dem. Dock finns det ju ett bra sätt att slippa reklamen - med att skaffa sig någon form av Addblock. Jag själv är såpass lat dock att jag aldrig får det gjort. Så jag får väl skylla mig själv. Men samtidigt förstår jag varför företagen är där. Det är en sjukt bra sätt att synas och på ett ganska billigt sätt också. Men man kan ju också diskutera detta, varför reklam på Facebook använder sig utan information som jag skriver in på min PERSONLIGA PRIVATA sida? "Är du 29-år gammal? Då ska du får här ditt livs chans!" - Hur normalt är det med en reklam som inriktar sig till 29-åriga? Kom igen. Jag får yogareklam - för jag har skrivit in yoga i min profil. Åh, borde ta bort allting. Dock kan Facebook ha jävligt fel också. Jag förstår inte alls, varifrån de har fått idén att lägga ut reklam på blöjor på min sida. Jag har väl fan inga barn och inte några på väg heller. Är det för att "jag har kommit upp i "den åldern" då man anses skaffa barn eller?" Eller? Ska Facebook börja trycka på sådana här idéer på folk?


Alltså NNGGGH! Läs även detta, mycket läsvärt och en orsak till att jag också valde skriva detta inlägg.


Men hur ska man göra då? Behåller man Facebook och irriterar sig på precis allting som händer där? Eller ska man ta bort sin profil och leva i utanförskap och utan vänner - för vare sig jag vill erkänna det eller inte, så hamnar man utanför om man inte har Facebook. Tyvärr. Fast jag börjar misstänka att det kan fan vara värt det. Slipper man en hel bunt idioti varje dag.


Vad tycker du om Facebook? Är det typ det bästa du vet - eller är det kanske det sämsta?


♥ Marianne


Translation:
Facebook is like men - you can't live with it, you can't live without it.