I fredags bunkrade två av tre i geek-redaktionen upp sig i
mitten av biosalongen. I flera veckor hade vi blivit kittlade under fötterna
med trailern som gick om och om igen på tv-apparaterna. Glädjen var stor när
jag (TinA) äntligen stod där med popcorn, Fanta och biobiljetten. Det var
alltså dags för Dark Shadows. De som känner mig vet att jag är lite smått
besatt av vampyrer samt att Johnny Depp är ju aldrig fel att digga (läs:
fantisera om). Det börjar med att Depp står där i snygga kläder från sena
1800-talet med en förlorad kärlek och en tår i ögat; det slutar med att han
står i samma kläder på 1970-talet som vampyr, dock nu med ett paraply och
solglasögon (ni vet, vampyrer gillar inte D-vitamin).
Johnny Depp spelar alltså i ytterligare en film av Tim
Burton. Inte alls förvånansvärt är Burtons fru Helena Bonham Carter också med.
Hon har inte lika stor roll som Depp, men hon står för en del av
underhållningen med sitt knall-orangea hår och sina bakfyllor.
Barnabas Collins kommer från en välbärgad familj som skapar
staden Collinwood. När Angelique Bouchard, som spelas av Eva Green, blir
avvisad gång på gång av denne läckra man bestämmer hon sig för att han ska få
lida lika mycket som hon och använder sig lite av hokus pokus och vips så har
Barnabas älskade gått en grym död till mötes. Sedan får han själv stå emot
klaustrofobin i ett par århundraden. Trots att Barnabas Collins mest består av
två centimeter tjock vit puder i ansiktet så lyckas han hålla masken som en
trovärdig vampyr. Han blir paff av att det finns kvinnliga läkare, och
McDonalds välkända M är inget han direkt gillar. Att man numera talar om
hästkrafter istället för att helt enkelt spänna en vagn på hästarna, förstår
han inte.
Jag tyckte att filmen stundtals var rolig och jag skrattade
nog lite mer än den andra geeken som var med mig. Det var dock lättare att
tycka att Dark Shadows var en underhållande film när man från början tar den
som en slags parodi av andra filmer. Hur som helst var den verkligen en schysst
film att kolla på!
Jag förväntade mig en lite mer dyster film, i sann Burton anda. Den var inte så dålig som Alice, men kunde ha varit bättre ;) Johnny var awsum!
SvaraRaderaDen var ju underbart rolig:D Kunde inte sluta skratta åt allt, Burton kan verkligen driva med allt;)
SvaraRaderaHåller med dig Marianne, men filmen kändes lättare att garva åt när man tänkte åt parodi-hållet :)
SvaraRaderaIndeed Sara, han kan sin grej :)