Veckans film: Martyrs

Filmtips eller inte, jag ska berätta om en av de mest psykade filmerna på jorden. Den heter "Martyrs". En fransk film som egentligen borde eldas upp, glömmas bort och aldrig komma på tal igen.


Första gången jag såg filmen var för tre år sedan tror jag. Jag mådde så dåligt av den, att jag på allvar trodde att jag skulle kräkas. Sekunden efter filmen var slut, ringde jag upp den skyldige som hade "tipsat" mig om att se den: min förrädare till kusin. Hon tog inte mitt skällande så allvarligt, utan bara skrattade åt mig. Det minns jag än idag. Jag har nyligen sett om filmen för andra gången och jag mår fortfarande lika dåligt även att det var lite lättare nu, det ska jag erkänna. 

 

Vad är så hemskt med den här filmen då? Det handlar inte direkt om onda andar som inte släpper ut dig eller biffiga män med motorsågar som går monsterfort medan huvudrollen kutar för livet. Nej, det handlar om att ta sig in i din själ både fysiskt och psykiskt till den grad att du till slut kan ge de hemska människorna ett svar de har väntat länge på. Ett svar som (tydligen) bara kan ges om man gör illa en person så mycket, som är värt att dö för. 

Så nu undrar såklart ni om jag tipsar om filmen eller förvarnar er? Jag har själv inget svar på det. Jag är liksom osäker på om jag vill ha ett gäng arga telefonsamtal. Vi säger såhär: ni tittar på egen risk och jag har absolut ingenting med det att göra.