Veckans Spel: Osu!

När jag hörde om spelet "Osu!" för första gången förstod jag direkt att det måste vara något japanskt. Jag gillar inte japanska saker. Eller på ett sätt gör jag det, men ändå gör jag det inte (ni förstår va?) Alltså efter att det blev sjukt populärt med japansk populärkultur så tyckte jag det var inte så roligt mer. Det är mest anime/manga/japansk musik som får mina ögon och twitcha.

Anyway. Tillbaka till pointen. Han-som-tror-sig-vara-Hulken* tvingade mig ändå att testa Osu! för att han blev sjukt beroende av spelet och tycker det är typ det roligaste som finns (just nu i alla fall.. det kommer väl ändras inom en vecka igen.) Han struntade självklart i det att jag inte gillar japanska saker.. 

Spelet går ut på att man ska klicka på "bollar" i takt med musik- det låter simpelt eller hur? Det finns massvis med låtar att välja ifrån.

När jag först hörde vad spelet gick ut på såg jag ut typ så här:

Efter att jag testat spelet första gången och inte förstått något samt failat 3 sekunder in i spelet såg jag ut så här:

Jag kan inte säga att jag har testat spelet så där jättemycket, mest för att jag som dålig förlorare blir aningen förbannad efter säg så där 10 sekunders spel för jag dör direkt. Men jag kan tänka mig sitta hemma någon ledig dag (om man nu råkade ha sådana) och levla, så att jag blir asbra på spelet. Efter några raseriutbrott. Jag kan se att det är ett spel som man verkligen blir beroende av. 

Osu! finns att ladda ner här. Det enda som behövs är att registrera sig och skaffa ett konto, för att kunna ladda ner precis de låtarna man vill ha med i spelet. Så nej, spelet kostar inget - och gratis är ju sjukt gött, eller hur?

Har du testat Osu? Tycker du att det är bra grejer? Eller är du mer som jag som blir asförbannad över att man har sjukt seg motorik och inte klarar av superlätta banor? Jag ger inga betyg för detta spel, känns som jag behöver spela lite för att kunna uttala mig mer om det. 


♥ Marianne


Translation: Osu! - not a game for people with a short temper - me for instance.


*Han-som-tror-sig-vara-Hulken är alltså mitt ex, utifall någon har undrat över det. Det är mest hans fel att jag har blivit en scifi-nörd, spelnörd (fast jag spelade väl lite sporadiskt innan det), filmnörd var jag väl innan jag träffade honom. Det är självklart även hans fel att jag pluggar IT nuförtiden. Han kallas även för superhemliga ninjan på min andra blogg. Några av er kanske känner honom som den där Andy. Kärt barn har många namn, eller något sådant.